Cykellängtar så in i bänken

Alltså jag längtar så himla mycket efter cykling så jag vet inte var jag ska he mig. Varma vindar, sol, slät asfalt, öppna fält, skog nära vägkanten, smala däck, bockstyre, kallt vatten i flaskan, solglasögon, bortglömd solkräm, en google mapad runda. Lyckan. Friheten. Som jag längtar.

Jag bestämde mig redan förra sommaren för att köpa en landsvägscykel till den här säsongen, för jag saknade en hela förra. Jag sålde min gamla trotjänare Crescenten 2017 och löpte en mountainbike. Jag tänkte att jag ville satsa på MTB för att fokuserat bli bättre på det. Inte ens en sommar gick och jag saknade landsvägaren.

Jag älskar min MTB, det är inte det, jag behöver bara en landsvägscykel också. Jag har sagt det förr, jag tänker bäst på cykeln, den som jag cyklar på en väg. Det är fantastiskt kul att cykla stig också, men där måste jag fokusera och tänka på det jag gör. Jag vill kunna ta ut min snabba cykel och bara köra en tänkarrunda i 25 km/h i några mil.

Med det sagt längtar jag efter stig också. Lerig, blöt, stenig, rotig, brant, knölig, flowig med skogslukt, ljus mellan grenverk, mygg som inte hinner ikapp och adrenalin. Längtar massor efter det och i maj hoppas jag det är snöfritt i skogen. I april hoppas jag det är snö- och grusfritt på vägarna!

Vi ses där ute!

/Johanna

Hur man kan hitta inspiration och energi

Ibland kan man behöva trycka på paus och bara andas och få lite ny inspiration och energi. När jag behöver det är det tre element jag behöver: miljöombyte, rörelse utomhus och ensamhet.

Förra veckan kände jag mig trött även fast jag sov mycket, och det gick inte över. Jag hade ont i huvudet också och det har jag nästan aldrig nu för tiden. Det här tog jag som en varningssignal att jag behövde en paus. Jag skulle haft semester denna vecka, men det blev inställt p.g.a. sjukdom i resesällskapet. Min kropp hade ställt in sig på semester och sa till när den inte fick det. Så jag bestämde mig för att åka till vår stuga i byn Solberg 10 mil från Övik.

Jag bokade bilpoolsbil, tog ledigt i en och en halv dag, packade in två par skidor och lite annat och sen körde jag iväg. Själv. Jag är introvert så jag hämtar energi när jag är ensam. Det kan vara bra att vara medveten om sin personlighet så att man inte jobbar i motvind så att säga.

Jag kom fram torsdag kväll och det kändes först lite ovant ensamt. Men det gick helt över dagen efter när jag åkte en mil turskidor i tre timmar i översnöade spår där jag bara mötte en annan skidåkare. Friheten alltså. Helt underbart!

På lördagen efter åkte jag skateskidor, också helt själv i spåren. Passade på att titta in på ett tillfälligt torp-café där jag träffade några bekanta bybor som jag satt och pratade med en stund. På kvällarna gjorde jag upp eld och läste bok.

Det här med rörelse är viktigt för mig. Den monotona, otekniska lågintensiva är den allra viktigaste. Då slappnar jag av mest, är mest i nuet och de bästa tankarna kommer. Samma sak händer när jag cyklar. Det är så himla skönt att få tänkta sina tankar färdigt, utan att bli avbruten eller störd av något eller någon. Inga tider att passa, ingen stress, ingen press. Bara frihet.

Frisk luft är ju alltid härligt, och vädret behöver inte vara bra för att det ska ge nåt. Kanske snarare vara lite bistert för då är det mer folktomt. Sen sover man bättre och känner sig nöjdare i hela kroppen. I alla fall jag. Sen får jag mest inspiration när jag byter miljö, det måste inte vara långt bort eller avancerat. Ny miljö föder nya tankar helt enkelt.

Jag har gjort såhär några gånger, också innan jag fattade hur bra jag mådde av att bryta av, åka bort och vara ifred ett tag. Det funkar utmärkt att kombinera med ett eget träningsläger!

Sammanfattningsvis:

  • Åk ensam till ett trevligt ställe
  • Ta med en inspirerande bok eller tidning
  • Gör en rogivande monoton aktivitet på dagen
  • Ät god mat
  • Gör allt i din egen takt och lust, inga krav
  • Skriv dagbok om sådant som faller dig in

Förhoppningsvis kommer du hem med energi, inspiration och livsglädje!

/Johanna