Västerbotten runt 2

Snart är det dags för Västerbotten runt 2, närmare bestämt sex dagar till avfärd. Denna gången blir det lite längre. Ca 60 mil på fem dagar. Det kommer bli mer av ett träningsläger än en fikarunda. Längsta etappen blir 15 mil och kortaste 11 mil. Jag kommer välja bekväma boenden nära restaurang, för jag kommer vara trött och hungrig när jag kommer fram.

I veckan har jag beställt cykelväskor att ha fram på styret, så denna gång blir det inte ryggsäck. Det kommer nog skona mina sittben något. Förra gången hade jag 6 kg packning, jag får se hur mycket det bli denna gång. Jag kommer visserligen ha med mig ungefär samma grejer, så packvikten landar nog nånstans där.

Nu när det kommer vara lite längre dagsetapper måste jag ha en strategi för både påfyllning av vatten och mat. I Norrlands inland kan det vara glest mellan tankstationerna så det gäller att ha en plan. Eventuellt kommer jag behöva bära mer mat.

Varför gör jag sånt här? Vissa som jag berättar för bara skrattar och tycker jag är galen. Hur kan ensamcykling en hel dag, i flera dagar vara kul? Jadu. Vad svarar man? Att få vara i fred med sina tankar, röra på kroppen och vara i ett vackert landskap – det kan inte bli så mycket mer mental avkoppling för mig än så. Jag känner mig levande och fri.

Tillbaka från molnen, ner på marken. Förberedelser? Ett långpass som är mer än 10 mil vill jag hinna med för att ”väcka kroppen”. Vila dagen innan. Hotellbokningar, ruttplanering, packning, tvätta och smörja cykeln, planera mat, vattna blommorna. Inte mycket mer än så. Det behöver inte vara så komplicerat.

Jag ser fram emot lite mer grönska och värme än förra Västerbottenrundan!

/Johanna

Om helgrundan

Nu har jag kommit hem efter min första tur runt Västerbotten. Det var riktigt härligt och precis vad jag behövde efter en väl intensiv vecka. Kör man hårt måste man återhämta sig ordentligt. Och det har jag verkligen gjort.

Dag 1

Jag skrev tentan, åkte sen hem och kände mig riktigt nöjd och lättad efter att tentan kändes rätt bra. Jag tror och hoppas på godkänt. Allt var packat för cykelturen sedan dagarna innan, så jag tog det lugnt och åt lunch och bytte om utan stress. Nu hade jag ju minisemester! Sen upp på cykeln och ut ur Umeå, mot Burträsk. Det var riktigt skönt att cykla iväg, nej skönt är fel ord. Det var riktigt befriande att cykla iväg.

Jag hade fördelat vikten i ryggsäcken och sadelstolpväskan fel så mina sittben fick lida lite. Jag packade om utanför ett litet Ica i Bullmark och trampade vidare. Till nästa cykeltur ska jag fixa väska framme vid styre istället för ryggsäck och avlasta mina stackars sittben så mycket det går. Fem timmar i sadeln känns! Och detta var bara första dagen.

Jag rullade in på mitt boende i Burträsk vid 18 efter nästan 10 mil riktigt vacker cykling, varav sista milen var hemsk. Det var bortfräst asfalt ner till gruset så det var himla skakigt, men det gick bra. Jag tappade dock en del till kameran. Ringen runt linsen (?). Väl framme var det raka vägen in i duschen, där det inte fanns nån tvål, inte heller på toaletten (?) och diskmedel kändes inte nödvändigt. Jag kände mig tillräckligt ren ändå. På kvällen blev det kebab till middag på det lokala värdshuset.

Dag 2

Jag åt mitt livs mäktigaste frukost – 140 gram bacon och 6 ägg och trampade iväg mot Vindeln. Eller egentligen inte rakt mot Vindeln, jag ville ta en liten krok så att det skulle bli ungefär 10 mil, ville inte cykla för kort. Jag cyklade genom skog skog och skog. Några enstaka byar där mer än hälften av husen stod öde. Ungefär fem bilar såg jag på hela dagen och jag körde inte ens förbi en mack. Det var riktigt öde där ute.

Vägen var däremot fantastisk. Så vackra omgivningar och väldigt jämn och fin asfalt. Vädret var riktigt bra också. Det hade gått fint att cykla i t-shirt, men nån sån hade jag inte i packningen, så min trogna solblekta ullunderställströja med lagade hål  fick det bli. Den fick en lätt brun ton på axlar och rygg på Nya Zeeland. Av solen alltså. Fint minne.

Det kändes riktigt bra att komma fram till Vindeln. Det kändes som om jag hade spurtat i över två timmar dit. Jag trodde först att jag kunde fylla på vatten i Hällnäs, men om det fanns en mack eller butik så såg jag den inte. Jag hade inte lust att bromsa för mycket i nerförsbacken som går genom samhället för att börja leta noggrannare heller. Jag bedömde att det lilla vattnet jag hade kvar skulle räcka 14 km till. I värsta fall skulle jag bara gå torr sista lilla biten.

Det började kännas i benen att jag cyklat nästan fem timmar denna dag också. Eller nej, det kändes redan på morgonen. Men inte så mycket att jag kände mig trött, slut och bränd, bara som att jag hade använt dom dagen innan också.

I Vindeln checkade jag in på hotellet och möttes av ett fint och fräscht rum som verkade vara ganska nyrenoverat. I duschen fanns tvål, vilket var bra eftersom mitt solskyddsstift satt som klister på mig överallt. Men jag hade inte bränt mig i alla fall! Jag kom fram vid 16 och resten av dagen spenderades i den lagom mjuka sängen. Jag kollade på TV, tog en tupplur, kollade lite till på TV, beställde mat, hämtade mat (30 meter bort) och åt i sängen. Alltså det var riktigt skönt att ha en 100 % kravlös eftermiddag och kväll med en mör och nöjd kropp. Återhämtning deluxe.

Dag 3

Från sängen dag 2 hade jag kollat på vädret och sett att det skulle regna hela nästkommande dag. Då blev valet enkelt – att cykla de 6 milen rakt ner till Umeå, istället för nån längre krok jag först hade tänkt. Om jag kan undvika att frysa gör jag gärna det. På med alla regnkläder som jag var lite nöjd att få använda nu när jag tagit med dem. Väl utomhus märkte jag att det blåste också. Jag hann tänka att det här blir en kall och tuff dag hem.

Ute på väg 363 söderut mot Umeå insåg jag att jag hade medvind, jackpott! Det regnade visserligen, men med regnkläder och täta väskor var det det minsta problemet. Eller problem, jag hade inga problem att cykla i det där vädret.  Det var riktigt härligt att susa fram med vinden i ryggen prick hela vägen hem. Snittfarten för dagen landade på 26 km/h! De två första dagarna låg den på ca 19-20 km/h, och då tyckte jag ändå inte att jag cyklade långsamt.

Det var verkligen härlig cykling hem. Det tål att upprepas. Jag blir så glad när det går lätt och fort. Jag körde på hela vägen utan att stanna, och det gick hur bra som helst. Vattnet når jag ju cyklandes och nåt snacks behövdes inte. Väl hemma stannade jag på vår närmaste mataffär och köpte lunch. Först då, när jag stannade av, började jag frysa och kände hur blöta mina skidvantar var. Men jag visste att det skulle bli så – kallt och blött om jag stannade. 500 meter hem gick bra att cykla lite frusen.

Gött att vara iväg, skönt att komma hem. Fångade en granne som jag bad ta ett målbildsfoto av mig utanför huset. Talade inte om att jag kom hem från en 25-milarunda dock. Nöjd och glad tittade jag på cykeln. Det var inte en vacker syn. Blöt sand från pölarna på vägen överallt. Mina ben och skor såg likadana ut. Lika bra att ta itu med det på en gång. In med väskorna och flaskorna som jag sköljde av. Sen blev det en snabb cykeltvätt med cykeltvål och diskborste. Sen in och slänga allt i tvättmaskinen och mig, rätt frusen nu, i duschen.

Så fin tur med precis den återhämtning jag behövde. Västerbotten är verkligen vackert och möjligheterna för riktigt bra landsvägscykling är nästan oändliga! Jag ser redan fram emot tur nr 2 i BÄSTerbotten!

/Johanna

Västerbotten runt 1

Så kallar jag min cykeltur som jag ska göra till helgen! Efter tentan på fredag kommer jag börja en liten runda runt Västerbotten, med start och stopp i Umeå. Rundturen kommer bli lite krokig och jag kommer ha stopp i Burträsk och Vindeln. Jag kommer cykla ungefär 10 mil per dag. Fredag, lördag, söndag.

Jag kom på att det skulle passa ganska bra med en cykelhelg denna helgen för bara några veckor sedan. Jag har massa tid på fredagen efter tentan, och Alex är bortrest med jobbet. Så om jag ändå ska vara ensam med massa tid så spenderar jag helst den på cykel.

Jag kommer bo på hotell och ha minimalt med packning med mig och kommer ha ungefär samma set-up som när jag cyklade genom Finland till Linköping för två år sedan – 10-liters ryggsäck och sadelstolpväska på 16 liter.

Under veckan har jag planerat rutten, skrivit packlista och plockat fram grejer, mellan pluggpass och jobb. Direkt efter tentan på fredag sticker jag iväg! Den här turen kommer jag göra dels för att det passar in i kalendern, men främst för att fira att jag skrivit terminens sista tenta och har ”sommarlov”. Jag fortsätter givetvis jobba som vanligt sen fram till semestern.

Namnet på rutten då? Det finns såklart en Västerbotten runt 2 inplanerad sen en lite längre tid tillbaka, men det berättar jag om en annan gång!

/Johanna

Vad gör jag av min tid?

”Alla har 24 timmar om dygnet” en sann klyscha. Ibland när jag har mycket att göra har jag funderat på att göra ett cirkeldiagram över mitt dygn för att tydligare se vad jag lägger tid på på en vanlig dag. Även om jag spenderar mycket tid på cykling och annan träning lägger jag massor av tid på annat.

Jobb

Jag jobbar som konsult inom förorenade områden. Det innebär att jag ibland jobbar ute i fält och tar prov på mark, ytvatten, grundvatten eller sediment, skickar in till labb och sedan sammanställer och tolkar analyssvaren – är det förorenat och hur mycket? Vilka risker finns det med att lämna föroreningen? Måste vi sanera? Hur ser området ut föroreningsmässigt efter saneringen? Kan föroreningen spridas, hur var? Vad ska göras med massorna som schaktas upp? Dagliga frågor för mig som jag tycker är jättespännande!

När jag pluggade till civilingenjör inom energi – miljö – management i Linköping visste jag inte vad jag ville jobba med. Jag visste vad jag tyckte var kul och intressant (och tvärt om) men inte vad jag skulle bli när jag blev stor. Sista året visste jag fortfarande inte vad jag ville jobba med.

Jag skrev mitt exjobb på ett företag som på olika sätt jobbar inom förorenade områden. Jag upptäckte att det arbetsområdet knyter ihop så mycket av det jag tycker är mest intressant – miljö, kemi, industri, föroreningsspridning, geoteknik, bergmaterial och samhällsbyggnad. Så där är jag nu – på mitt drömjobb och verkligen njuter av att lära mig massor två år in i arbetslivet.

Fortsatta studier

Samtidigt som jag jobbar heltid pluggar jag också heltid. Vänta nu, har inte jag pluggat fem år och tagit ut min examen? Jo. Sen dök det upp en jätteintressant YH-utbildning om bergmaterial. Efter tredje året på universitetet jobbade jag på Boliden i deras pilotlabb i totalt 7 månader (under samma studieuppehåll cyklade jag runt på Nya Zeeland) och fick där upp intressent för ”grus och sten” som jag brukar säga. Jag tyckte det var superintressant och lärorikt att jobba där. Sen när jag skrev mitt exjobb lärde jag mig en del om geoteknik, industriella restprodukter och bergtäkter.

Efter bara nån månad in i arbetslivet fick jag frågan om jag skulle läsa denna utbildning, men då kände jag bara NEJ, jag har ju precis pluggat färdigt och var inte alls sugen på det. Men ett år senare var jag mer redo och jag började den tvååriga YH-utbildningen Bergmaterialingenjör, som är en distansutbildning. Det är några obligatoriska träffar varje termin då vi gör studiebesök och labbar. Det är himla kul!

Hur hinner jag med?

Det frågar andra och jag själv mig ibland. Men det går, även om det är intensivt i perioder. Tack och lov har jag efter fem år på universitetet lärt mig viss studieteknik och har som mål att klara godkänt på alla kurser. Och det har gått bra hittills. Det som blir lidande är träningen ibland, men framför allt nöjen. Jag har inte läst så många böcker för nöjes skull sedan i höstas, och på helgerna brukar jag försöka ta igen lite av det jag missat under veckan av studierna. Sömn tummar jag inte på, och jag har inte tid att jobba mer än 40 timmar i veckan.

På fredag är det terminens sista tenta, om borrning, sprängning, krossning, betong, asfalt, och en del annat. Efter tentan har jag sommaruppehåll till 2:a september när det drar igång igen. Då går jag ner på 100 %. Det känns himla skönt!

Jag ska göra en cykeltur precis efter tentan, och det ska jag berätta om i nästa inlägg!

/Johanna