Första långturen på touringcykeln och lite byggdetaljer

Äntligen är jag klar med mitt cykelbygge! Det som tog lite tid här på slutet var att få en specialanpassad sadelstolpe på plats, och att inse att jag inte hade tålamod nog att justera växlarna. Jag kom en bit, men inte hela vägen i mål, så jag kapitulerade och lämnade in till en cykelmekaniker som fixade det.

Jag har cyklat till och från jobbet och gymmet med cykeln efter att den blivit klar, men inget mer än så. Därför var det extra kul och speciellt när jag gjorde en längre tur på den igår. Jag hade sett ut en tur till Nordmaling, men tyckte jag kom iväg lite sent så tänkte att det räckte att cykla till Hörnefors via kustvägen och skogsvägen hem. När jag stannat för lunch i Hörnefors tyckte jag att ca 3-4 mil tillbaka var alldeles för lite, det var ju så härligt att vara ute. Så jag tog en större sväng hem och landade på 100 cyklade kilometrar. Nästa helg ska jag komma iväg tidigare så att jag kan cykla ännu längre!

För det är grejen med den här cykeln. Jag vill cykla mer och längre på den. Den är så bekväm och så tyst och mjuk men ändå styv, så som en stålcykel är. Jag hade tänkt cykla en långrunda på min racer den här helgen egentligen, men jag är fortfarande lite sargad efter Västerbottenbrevet 200 km förra helgen. Jag är rätt spänd i nacken och har lite ont i handlederna så jag vill inte sätta mig i sittställningen som gav mig det än på ett tag. Tur jag har tre cyklar till (MTB:n, nya touringcykeln och DBS:en med tre växlar).

Byggdetaljer

För att gå in lite mer på detaljerna så är jag otroligt nöjd med cykelbygget, den blev verkligen bra och är riktigt bekväm. Precis som jag ville. Det är inte kroppsdelarna som är i rörelse man får mest ont i när man cyklar långt, utan dom som är stilla. Mitt styre har jag valt och gjort för att vara så bekvämt som möjligt. Butterfly (som formen heter) med ergonomiska handtag (som jag sågat till för att de skulle passa) och styrlinda som är dubbelt lindad på den nedre delen. Mina händer ska inte behöva lida mer när jag cyklar.

Sadeln blev en lädersadel från Brooks som ska forma sig efter kroppen. Hittills syns inga spår av att den ska vara gjord i ett formbart material. Jag behöver cykla mer helt enkelt. Ramen och gaffeln är som sagt i stål av märket Trek, modell 520. Jag såg att vissa cykeltillverkare hade ramen i stål men gaffeln i kolfiber, förmodligen för att den ska vara lättare och ta upp vibrationer. Men jag ville ha en robust gaffel i stål som jag kan ha rejäla cykelväskor på. I min gaffel finns det hål på sidorna för att kunna fästa olika typer av pakethållare eller annat för att ha med sig grejer. Det saknade jag på min gamla cykel, det blev slangklämmor på senaste rundan, inte helt optimalt.

Växlarna och reglagen är Shimano Deore och XT på sina håll för den som kan växelgrupperna. Det betyder på svenska att det är nånstans i mittensegmentet. Inte det sämsta, men inte tävlingskittad heller. Kvalité helt enkelt. Bromsarna är från Hayes och är mekaniska skivbromsar – för bra bromsverkan som ändå ska vara enkla att laga. Vajrar är lättare att fixa med än hydrauliska. Vill inte hålla på att blöda bromsar vart som helst. En vajer är enklare att hålla på med i ett dike.

Jag valde att ha riktigt många växlar med tiodelad kassett och tre klingor fram, vilket ger 30 växlar. Låter kanske överdrivet, och det är det absolut i Umeå med ingen packning och noll höjdmeter, men när cykeln är packad med ca 30 kg och det lutar 10 % då vill man ha de riktigt låga växlarna, så kallade granny gears. När jag försökte komma underfund med hur många och vilka växlar jag ville ha så kollade jag på min gamla cykels specifikation eftersom jag visste att jag ville ha minst lika låga växlar som den hade haft. Jag hade bara tur att den hade dom växlar den hade. Detta var inget jag tänkte på när jag köpte den. När jag klurat ut växelvidden och räknat på ”gear inch” hit och dit valde jag kassett och drev på cykeln jag skulle cykla. Det här kanske låter enkelt, men jag har spenderat massvis med timmar på att klura ut hur man räknar på växlar, vad jag ville ha, vad jag hade innan och vad man ”borde” ha.

Jag har pedaler med SPD (klick som man sitter fast med cykelskor i) på ena sidan och vanliga på andra sidan. Vill kunna köra med alla slags skor. Jag valde en lätt pakethållare i aluminium för att spara lite på vikt. Tiden får utvisa om det var rätt eller fel, cykeln blev tung ändå och stål är mer hållbart än aluminium. Det blev även ett framhjul med dynamo. Jag tänkte nog inte ha en lampa, utan montera på en USB-laddare i framtiden så att jag blir mindre beroende av eluttag och solceller, som inte är så effektiva. Däcken är likadana som jag hade tidigare, Schwalbe Marathon plus. Kevlarförstärkta. Har aldrig haft en punktering på mina. Eller jo, när slangarna blev gamla och poppade, båda inom 2 veckor ca 4 år efter inköp.

Vad var svårast?

Att förstå vilka delar som passade ihop med varandra. När jag väl bestämt varifrån jag skulle beställa delarna ifrån och hade en hyfsat klar bild över vad jag ville ha tog det ändå en halv dag att beställa det för jag behövde hålla koll på massa mått. Glömde ändå några delar och har bytt sadelstolpe en gång redan.

När det gäller själva monteringen så var växlarna svåra att justera, jag hade kanske fått till det tillslut, men jag valde att lämna in till mekaniker för den sista finjusteringen. Sen var det faktiskt stänkskärmarna som var jobbigast. Jag höll på mycket med dem för att få dem att passa och var tvungen att köpa en väldigt stor bultsax för att knipsa av spröten till önskad längd.

Att justera in bromsarna gick bra och att dra kabel gick också bra. Jag trodde det skulle vara klurigt, men det var det inte. Allt finns på Youtube, även hur man knipsar av rätt längd på kedjan och hur man lindar ett styre med styrlinda.

Kan jag rekommendera att bygga en cykel?

JA! Absolut! Det är inte så svårt, lite Youtub:ande och inläsning så kommer det gå jättebra. Jag kan också rekommendera att man cyklat lite tidigare, helst på olika cyklar för att veta vad man gillar och inte gillar och sen bestämma sig för vad man vill ha och då tänka på vad man ska ha cykeln till. När man formulerat det är det bara att börja välja ut delar och räkna med att det kan ta några timmar. Det finns nämligen inga standarder i cykelvärlden, så för mig var det jättebra att utgå från ramen och mäta alla hål i den (med millimeterprecision!) och utgå från det. Sen läsa om vad som gick ihop med vad, speciellt på växelsidan.

Jag är jättenöjd med att jag bestämde mig för att bygga min touringcykel själv och det var jättekul att välja ut alla delar så att den blev som jag ville ha den. Jag har lärt mig massor och det kommer vara lättare att laga grejer när de går sönder eller slits.

Nu vill jag cykla mer och längre!

/Johanna

Race report Västerbottenbrevet BRM 200K

Hejsan!

Igår blev det långcykling som hette duga! Jag ställde upp i Västerbottenbrevet BRM 200K som är första delen i en serie till ordinarie lopp av Västerbottenbrevet som går 8e augusti. Serien består av fyra delar, 200 km, 300 km, 400 km och 600 km som går under fyra helger med start förra helgen. Eftersom det är virus i farten hade man ändrat så att istället för att ett lopp skulle gå under en dag fick man välja en av fyra dagar att köra sitt lopp på. Max 15 startande per dag och max tre personer fick cykla tillsammans. Inga bemannade kontroller och man fick registrera sin tid själv genom att checka in och ta selfie vid start, mål samt några bestämda platser runt banan.

Men nog om formalian. Hur var det då?! Jag måste börja med att säga att förutsättningarna för årets 20-milare inte var lika bra som förra årets. Då hade jag tränat på bra och cyklat över 100 mil innan, dock rätt lugnt och inte i racertempo som det visade sig att det blev då. Resultat: helt slutkörd. I år hade jag cyklat 37 mil innan och innan dess varit sjuk i sex veckor. Inte bästa uppladdningen men jag planerade att ta det lugnt och fika mig runt Västerbotten i vädret som var en minusgrad på morgonen och sen 7 grader som varmast och molnigt under dagen.

Starten var mellan 7 och 8 på fredagsmorgonen den 1a maj. Strax efter 7 var jag på plats i Broparken och checkade in, tog en selfie och höll precis på att reda ut trasslet med hörlurarna när en man med cykelklubbkläder kom fram och frågade om jag hade nån att köra med. ”Nej, jag har anmält mig själv”. Han frågade om vi skulle cykla tillsammans och dessutom leta upp en tredje person så att vi skulle bli en liten klunga. Han såg snabb ut så jag sa att jag hade tänkt ta det lugnt. ”Jag med”. Jag var tveksam till att hans ”lugnt” var samma som mitt ”lugnt”. Men okej då, vi kan köra tillsammans.

Start i Broparken, några andra tappra cyklister gör sig redo för 20 mil.

Vi hittade inte nån tredje person där i starten så vi rullade iväg. Det gick rätt bra trots att tempot var högre än jag hade tänkt mig. Vi turades om att dra och cyklade bredvid varandra emellanåt och pratade. Efter ca 4 mil kom vi till en korsning där vi kollade kartan och passade på att fylla på med energi. Då kom en man i orange jacka och cyklade förbi. Vi kom ifatt honom en bit bort där tågbommarna var nere och han stod och väntade. Han körde själv, vi frågade om han ville cykla med oss och så var vi tre.

Tempot drogs upp, jag hjälpte till att dra trots att jag fick slita rätt hårt bara för att hänga med när jag inte låg längst fram och tog vind. Jag kollade på pulsklockan och bestämde mig för att lämna klungan i Vindeln då vi skulle stanna för lunch och då var lite drygt halvvägs.

I Vindeln hittade vi vårt incheckningsställe som var en snabbmatsgrill men tyvärr stängd. Så vi rullade vidare till ett annat snabbmatsställe som var öppet och åt lunch. Jag försökte snacka mig ur tillsammanskörningen. Det gick inge vidare. ”Neeej, vi lämnar inte dig, det är så jobbigt att cykla själv”. Jobbigt för mig att cykla själv alltså. Gulligt. ”Vi drar ner tempot i uppförsbackarna och du behöver ju inte dra nåt”. Ok, med mat i magen tänkte jag att jag kan väl hänga på några mil till innan jag lämnar dem.

Incheckning och selfies i Vindeln, lite drygt halvvägs.

Innan vi lämnade Vindeln köpte vi sötsaker i mataffären. Till nästa kontroll som var i Botsmark var det tre mil och det gick snabbt och bra dit, tog ungefär en timme. Vi stannade en kort stund och tryckte i oss energi, checkade in och log mot kameran innan vi rullade vidare.

Botsmark.

Efter Botsmark visste jag att det skulle vara lätt nerför hela vägen till Umeå. Det var helt ljuvligt att ligga där bak, väldigt nära ett bakhjul och få mycket draghjälp framåt. Ju högre hastighet desto mer vinner man på att ligga bakom någon på cykel. Man kan spara upp till 40 % energi på att göra så. Det säger något om nivåskillnaden mellan mig och de två herrarna jag körde med. Han som ler lika brett som jag på bilden från Botsmark hade cyklat varannan dag hela vintern och hade veteran-SM som träningsmål. Jag tänkte att fikacykling blir bra i år. Så ja, jag fick slita för att hålla mig fast där bak.

När vi rullade in i Bodbyn, som var nästa kontroll efter Botsmark, hade vi mindre än 3 mil kvar till mål. Det kändes riktigt bra. Jag var ordentligt trött i benen, men tyckte ändå att det hade gått bättre efter lunch än före. Kanske hade det att göra med att jag låg där bak i lä i lätt medlut bakom två starka cyklister. Jag såg till att göra mitt jobb med energin och tuggade på kalla chokladbitar och drack päronjuice som jag hade fyllt min ena vattenflaska med i Vindeln.

Bodbyn, mindre än 3 mil till mål!

Sista biten var härlig, mest för att jag var nöjd med att snart ha cyklat 20 mil snabbare än vad jag tänkt. Det var också skönt att tänka på att benplågeriet snart skulle vara över. De sista kilometrarna var cykelväg och vi drog ner lite på tempot. Det var perfekt för mig för jag hade absolut ingen spurt i kroppen någonstans.

Så gick vi i mål. Oj oj OJ vad skönt det var. Jag hade sparat en chokladbit som jag åt medan jag checkade in i mål och tog en selfie. Så himla nöjd! Tack för sällskapet Joachim och Mattias! Starkt cyklat och tack för att jag fick hänga med hela vägen även om jag inte bidrog med draghjälp de sista 15 milen. Hoppas ni hade ett skönt långt lugnt pass. Jag fick mig en rejäl genomkörare! 9:45 timmar tog det inklusive pauser. 8:07 timmars rulltid och 24,8 km/h i snitt.

Mål i Broparken med sista chokladbiten i munnen.

Kul lopp som vanligt med trevligt sällskap med andra cyklister. Väldigt trött i kroppen men riktigt nöjd att jag klarade det trots lite väl få kilometer i benen innan. Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta mig an någon av de andra delarna i serien. Vi pratade om den som var 400 km. Det skulle betyda att vi skulle ta ett varv till när vi kommit i mål, sen vara klara mitt i natten. Inte så sugen på den. 30 mil går ju att köra på en dag. 40 känns jobbigt. 60 mil borde man ju kunna ta på två dagar. För i det loppet ingår det övernattning. Jag får se vad min kropp säger.

Hörs! Hej.