Mountainbike eller landsväg?

Västerbottenbrevet, ett lopp på 200 km landsväg, som har skjutits upp pga pandemin skulle gått föra lördagen eller denna lördagen. Man fick välja. Förra helgen klättrade jag ute och denna lördag, kände jag inte för det. Jag har inte cyklat landsväg på en månad, för jag har gjort annat roligt istället, mest klättrat och cyklat mountainbike.

Jag fick ett mail i fredags, dagen innan sistan chansen för Västerbottenbrevet 200 km. Där det stod att man fick flytta sin startplats till 11e september, när det tydligen går igen. Perfekt tänkte jag, då hinner jag få lite fler mil i benen och förhoppningsvis är lite mer taggad på landsväg. För just nu är det så himla roligt med mountainbike!

Den här veckan har jag cyklat MTB tre gånger. I måndags var det tjejmåndag i Obbola. Klubben Obbola IK (OIK) kör träning bara för tjejer varje måndag, maj till september. Jag började gå på det redan 2017 och har hållit i det ganska frekvent sedan dess. Ledarna är superbra och pedagogiska, alla tjejer är välkomna oavsett nivå och vi övar olika teknikgrejer, som att köra backe upp och ner, kurvtagning, stenig stig, att stegra, att hoppa och så vidare.

I fredags cyklade Alex och jag min favoritstig – Tavelsjöleden. Den är väldigt vacker, går nära stan och har en skön blandning av stenigt, flowigt, uppför och nerför. I fredags kände jag att jag hade riktigt bra flyt så det var extra roligt!

Idag cyklade jag ut till Obbola och cyklade med min kompis Andrea. Vi körde en runda som heter Lövis, som är en av OIK:s uppmärkta leder som utgår från SCA Arena, där tjejmåndagarna har som utgångspunkt. Det tog typ en timme, och sen tog vi lunch innan det var dags för mig att cykla hemåt igen. Väl hemma stod det nästan 3 timmar cykling på pulsklockan. Efter dusch och mat somnade jag på balkongen. 3 timmar cykling var jag tydligen lite ovan med.

Det leder mig in på långcykling. Jag insåg helt enkelt att jag borde cykla lite fler pass som är några timmar långa för att bli lite mer van vid att vara igång länge. För i mitten av juli påbörjar jag en tre veckor lång cykelsemester. Jag ska berätta mer om den i nästa inlägg. Men tills dess bör jag ha cyklat några långpass för att inte somna i diket efter några timmar. För det är det som händer med mig när jag inte är van att hålla igång länge, jag blir väldigt sömnig.

Så, i veckan blir det nog några timmar på landsvägscykeln! Även fast MTB är roligast just nu. Så får jag tänka på att milen jag trampar nu kommer göra det roligare på semestercyklingen i juli och på Västerbottenbrevet 11e september.

/Johanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *