Nu har jag kommit hem efter cykelturen och det är dags för en liten bloggserie i fyra delar. Två delar om cyklingen i Norge, en del om Danmark och en del om cyklingen i Sverige.
På torsdagen, dagen för avfärd, jobbade jag några timmar på förmiddagen innan Alex skjutsade mig till Vingrom, nån mil utanför Lillehammer, där turen skulle starta. Anledningen till det var att de håller på med anläggningsarbeten i området med omledning på E6 (den alternativa vägen är alltså avstängd). Så det fick bli 15 minuters bilresa till startpunkten. Det blev lite stressigt, för jag behövde avsluta grejer på jobbet innan semestern kunde starta och sen hade Alex ett möte han behövde vara tillbaka till direkt efter lunch, så det blev en snabb urpackning av alla mina grejer på en parkering, ett snabbt hejdå och sen stod jag där. Började med att äta medhavd lunch och att försöka landa i att jag nu plötsligt hade semester.
Den första dagen bestod av mycket backar och stigning, så hastigheten var låg. Men vädret var bra och benen kändes bra, så det var ju en bra start. Hade kollat upp ett ställe precis utanför Dokka där det fanns ett vindskydd intill en älv, så där fick första tältnatten bli. Det blev kvällssol, inga mygg och vattnet var ändå ok temperatur att tvätta sig i. Sen sov jag gott.
Dag två var lite mulnare och backigt så det gjorde inget att det inte var så varmt. Såg ett par med nån slags el-liggcykel med en bo-del bakpå, tror jag att det var i alla fall. Såg ut som hemmabyggen. De vinkade glatt när de cyklade om mig. Mot slutet av dagen började jag känna mig kall eftersom det blåste mer, började fantisera om en varm dusch så det fick bli en camping. Standarden på dom badrummen var som på hotell, så lycklig över det när man annars sover på en gräsmatta och tycker att besticken är rena när man slickat av de synliga matresterna och man tvättar sina cykelbyxor i sjövatten med schampo och de är som nya.
Dag tre började med nerförsbacke ner till Gol där det var betydligt varmare, säkert över 25 grader och sol! Tog en lång lunch på en bänk där. Är alltid skönt att sitta på nåt och dessutom kunna luta ryggen mot nåt när man sitter på cykeln hela dagarna. Funderar på att investera i en lätt campingstoll att ta med av just den anledningen.
Vidare i dalen mot Nesbyen hade jag medvind och jag susade fram i solen på en lugn väg. Väl framme i Nesbyen fyllde jag på med lite godis innan jag tog mig an en lång uppförsbacke. Det gick bra, men det var en del motvind när jag kom upp så det kändes som om backen fortsatte och fotsatte. Efter ett tag, trots mer godis, började jag känna att väggen närmade sig. Jag hade egentlige tänkt cykla lite längre den här dagen, men när jag såg ett vindskydd nere vid en sjö där det också fanns en brygga kände jag att jag var klar för dagen.
Det blåste som sagt en del och det var inte precis varmt, termometern visade på 17 grader. Jag tog på mig dunjackan och satte mig i vindskyddet och funderade lite. Jag borde bada för då kommer jag sluta frysa sen, men det såg verkligen svinkallt ut. Jag bestämde mig för bad, för jag vet att trots att det är kallt där och då blir man varm sen, dessutom är det skönt att tvätta bort allt klibb från dagen.
Det var ingen annan där och bryggan syntes knappt från vägen, det var kallt och blåsigt så jag tänkte att ingen kommer ju komma. Så jag struntade i badkläderna (en sak mindre att torka), tog bara tvål och handduk och gick ner. Var så fokuserad på att bara tvätta mig snabbt, gick ner några steg på stegen, vattenytan under knäna, sen var stegen inte längre. Iskallt i vattnet och i luften. Jag hade inte lust att känna på en dyig botten så där stod jag och tvålade in mig snabbt som attan med en hand i taget och höll i mig med den andra i stegen, lutade mig åt hena hållet för att skölja av tvålen, och sen åt det andra. Svor hela tiden för mig själv över hur kallt det var och huttrade.
Det var den mest plågsamma tvagningen någonsin, men nu var eländet snart över. Upp på bryggan och torka av mig snabbt, tar tvålen, vänder mig om och ser en kvinna med två barn som är på väg nerför slänten. Jaha, där bjöd jag på lite mer hud än jag hade tänkt. Aja, orkade inte bry mig om det. Nu skulle alla ullkläder på fort som tusen och sen skulle middagen inhaleras.
Kvällen var blåsig till och från trots att jag satt och kurade i vindskyddet med alla kläder på så frös jag. När jag lagt mig i sovsäcken, fortfarande med alla kläder på, märker jag att jag fortfarande känner mig frusen, kollar termometern och den visar 8 grader i tältet. Sommar i Skandinavien, och jag tänker att jag nog borde köpa en lite varmare sovsäck. Sen somnar jag.
Nästa dag blåser det fortfarande, men det blir varmare under förmiddagen, och jag fryser inte, eftersom jag kämpar på i rullande små uppförsbackar i motvind. Tycker det går långsamt, men det är soligt och det är väldigt vackert på den lilla vägen och inte mycket trafik. Har ganska lite vatten kvar så stannar vid en liten matbutik för att se om det går att fylla på, men det gör det inte. Det är en obemannad affär som man använder bankkortet i för att komma in i. Sätter mig på en bänk i lä och kollar hur långt det är till nästa potentiella påfyllningspunkt när det rullar in ett äldre par på varsin elcykel. Mannen börjar prata med mig på nån brytning jag inte kan placera medan kvinnan går in och köper glass och kaffe till dem. När vi pratat en stund förstår jag att han är från Norge, utanför Stavanger. En dialekt jag inte riktigt är van vid om man säger så.
Kul att småprata med andra cyklister, men efter en stund cyklar vi vidare åt varsitt håll. Dem i medvind på elcyklar, och jag i motvind med mina stackars ben som ändå kämpar på bra. Den här dagen testar jag något jag inte gjort tidigare, nämligen nåt slags sportdryckspulver med både socker och kolhydrater i. Blandar det med en sockerfri iste och herre min gud vilket raketbränsle! Cyklar i tre timmar på bara det innan jag stannar för lunch, och den pausen hade kunnat skjutats upp också. Hade en sån påse hemma jag fått på nåt cykelevent nån gång för många år sen och tänkte att det är väl bra att den används nån gång, och den här cykeldagen var verkligen rätt dag.
Min planerade rutt svänger av och jag får äntligen medvind, och det är dags för nu kommer det lite längre och brantare uppförsbackar. Men med raketbränslet och house-musik i öronen tuggar jag i mig dom där backarna som bara den. Det känns bra i benen, de pirrar inte och vinden känns som en lätt hand i ryggen och jag flyger uppför i hisnande 7 km/h.
I nerförsbackarna känner jag mig som en superhjälte när den röda vindjackan fladdrar och låten i öronen skrålar ”who’s gonna save the world tonight”. Så kommer den sista backen. Samma medvind, lite tröttare ben, några fler godispauser för att skaka ur benen, kanske byta till en peppigare låt. Jag ser för mitt inre buffén jag kommer inhalera när jag kommer fram. Jag har nämligen bokat ett rum inklusive middag och frukost på en fjällstation. När den dyker upp blir jag faktiskt lite emosionell. Äntligen. 1460 höjdmeter på 70 km med en cykel + bagage som tillsammans väger ca 30 kg och inte direkt utvilade ben som för fjärde dagen i rad utsätts för det här. Men kroppen känns bra och själen ännu bättre.
Tänk er den känslan. Buffé, varm dusch och sen krypa ner mellan pressade vita lakan, efter tre nätter i tält och dagar i vind och uppförsbackar. Den känslan.
Efter en rejäl frukost och att ha njutit av att sova inne i värmen rullar jag vidare. Det känns som om jag nästan är själv på fjället. Bara nån enstaka bil ser jag. Jag har lätt medvind så jag rullar fram nästan ljudlöst. Ganska snart bär det av nerför och känslan är underbar. Jag rullar längs en älv och jag stannar några gånger för att ta bilder och ta in omgivningarna utan superhjältefarten. Hittar ett vattenfall som många bilar bara åker förbi, för det syntes inte så bra som vägen. Tvärt om för vad man kanske kan tro så hinner man liksom med lite mer med cykeln.
Tar en glass vid en helt magisk sjö innan jag rullar vidare sista sträckan till Rjukan, där jag ska ha vilodag. Det behöver mina ben. Hade bokat en liten stuga sen tidigare och i vanligt ordning så är det slappande som är högst prioriterat på en vilodag, men också tvätt, handla mat, äta mat, skriva lite på bloggen, prata i telefon och turista lite. Har varit i Rjukan en gång tidigare med jobbet, så kände inte att jag behövde se allt det igen.
Efter den vilodagen var jag redo att cykla vidare, mot etapp två och mot Lindesnes fyr!
/Johanna