Efter vilodagen i Rjukan kändes benen bättre men inte helt återhämtade. Väntat men hoppades att det skulle finnas tillräckligt med juice i dom för att klara av kommande dagar. Än var det inte slut på långa branta uppförsbackar. Jag var ju trots allt fortfarande kvar i Norge.
Trots lite pirr i benen så kände jag mig stark och uthållig och långa backar i början plus sen start gjorde att det gick långsamt och dagen blev lång. Men jag hittade en fin tältplats på en egen liten udde i skogen.
Morgonen efter det blåste det en del. Tältet stod inte i optimal vindriktning och jag hade såklart inte satt upp stormlinorna. Så jag vaknade i princip av att tältet duttade mig i ansiktet. Jag blir alltid lite nojjig när tältet gungar av vind eller det regnar mycket, men jag har två saker jag säger till mig själv i de lägena: det upplevs alltid värre i tältet än vad det är i verkligheten och jag har ett Hillebergstält (kvalitet). Jag bestämde mig för att ändå packa ihop mina grejer och äta frukost vid matbutiken så att jag kunde ta ned det stackars tältet. Dessutom var det ganska kallt i vinden. Till min stora lycka hade de varm mat i butiken, så det fick bli pytt i panna till frukost, så himla gott!
Den matiga frukosten behövdes för den dagen mötte jag turens brantaste backe, 12 % sa skylten och det gjorde mig lite nervös. Har inte så låga växlar som jag hade önskat. Men den backen övervanns också, i hela 4,5 km/h tog jag mig upp och utsikten där uppe var inte så dålig. Kvällens dopp i en älv var helt otroligt skönt!
Nästa dag hade jag sett fram emot för jag visste att det var lätt nerför i en dal hela dagen. Det jag inte visste var att det skulle bli stekhett. Jag är inte så besatt av väderleksrapporter. Kollar ibland, behöver justera klädsel under dagen oavsett. Det var himla skönt att kunna cykla på relativt fort eftersom det var så varmt, säkert 30 grader eller mer, så blev direkt allt för varm av att stanna i solen, så såg till att stanna i skuggan när jag behövde göra nåt. Värmeslag är inte att leka med. Köpte en iste och hällde i säkert en tesked salt i vattenflaskan. Det behövdes. Har haft saltbrist några gånger tidigare, och det tar några dagar att hämta sig från det, så undviker gärna det.
Kom till en tunnel som det var tillåtet att cykla igenom. Det var bara det att jag hade struntat i att ta med cykellysen, trots att det stod på packlistan. Jag hade ju inte tänkt cykla efter att det blivit mörkt. Hade totalt glömt att det finns massa tunnlar i Norge och att de kan vara lite dålig belysning i vissa och att det av den anledningen kam vara bra med lysen. Som tur var hade jag i alla fall med mig en pannlampa som även har rött ljus, så satte den på hjälmen bak- och fram, tryckte på knappen som skulle starta blinkande ljus om att det var en cyklist i tunneln och trampade igenom.
När det var dags att slå läger för kvällen hade jag hittat nåt som såg ut som en strand vid den stora avlånga sjön jag cyklat längs med hela dagen. Cyklade in bland några hus och det visade sig att skogen var rätt gles men med högt blåbärsris och med en neonorange tröja gick det sådär att smyga in med cykeln som snarare kändes som en brottningsmatch mot undervegetationen.
Stod och funderade en stund om jag skulle hitta nåt annat ställe, samtidigt som ett bad verkligen lockade och det var en bra bit ifrån vägen. Men nära husen. Lät cykeln stå mot ett träd medan jag gick upp mot det närmsta huset och ringde på. I Norge är det också allemansrätt så jag var relativt säker på att jag skulle få slå upp mitt tält en natt där, men ville ändå dubbelkolla. Har inte koll på reglerna kring avstånd från tomtgräns till vatten. En man öppnade och jag gick rakt på sak och frågade om det var ok om jag tältade en natt nere vid sjön. ”Ja såklart, inga problem. Men vi ska se fotboll ikväll.” Gulligt att han förvarnade om att det kunde bli lite ljud.
Bra, känns alltid bra i magen att veta att jag får vara där. Gick tillbaka genom riset till cykeln och släpade den en bit bort så jag inte skulle vara precis nedanför huset. Det var noll vind och rätt knöligt underlag så var inte lätt att hitta en plats för tältet. Dessutom hade jag gått rakt på världens knotthål. Jag bestämde mig för att bara ta nåt som såg ok ut och satte upp tältet efter bästa förmåga. Slappt och snett. Herr Hilleberg hade inte varit så nöjd. Men knotten jagade på som små vampyrer utan respekt för personlig zon. Fick in dem i ögonen och andades säkert in några också. In med allt i tältet och bara sitta där och andas ut. Herregud.
Jag ska ut och bada också med den där svärmen. Aja, byta om till badkläder, ta med tvålen och dagens cykelbyxor och ta de få stegen ner till vattnet för att först tvätta cykelbyxorna, sen mig själv. Det var lite mindre knott vid vattnet. Men resten av gänget väntade på mig vid tältet. Tanken var att stå och byta om utanför tältet, men övergav det och flydde in i tältet med blöta badkläder och allt istället. Middag blev inte nåt lagat, utan mackor. Aldrig att jag skulle ut bland vamyrerna igen om jag inte måste. Har aldrig blivit så knottbiten i hela mitt liv. Är glad att jag fortfarande tar allergitabletter, för de gör att insektsbett kliar mindre.
Trots tafflig uppsättning av tältet så lyckades jag pricka en jämn dikesliknande yta som kändes som en hängmatta att ligga i. Riktigt bekvämt! Morgonen efter blåste det lite så knotten var inte där så kunde packa ihop i lugn och ro och sen äta frukost vid en bänk i en liten småbåtshamn.
Den här dagen var inte lika varm som dagen innan, men fortfarande varm. Det var också en del uppförsbackar, speciellt två som var långa och branta som verkligen vändstekte mig i solen. Tillslut fick tröjan ryka, det var bara så varmt. När det blev nerförsbacke struntade jag i att ta på tröjan, och det var helt underbart och inte det minsta kallt, snarare som att sitta i en hårtork på mediumvärme.
Landskapet förändrades under dagen och det började mer likna Bohuslän, fast lite coolare. Det är ju ändå Norge. Trots avklarade backar började jag känna mig rätt trött, inte så farligt fysiskt, men mentalt. I efterhand tror jag det berodde på hettan. Så när det dök upp en camping var det ett lätt beslut. Satte upp tältet och gick sen ner med badkläder till älven intill och bara satt på en sten med fötterna i vattnet och pustade ut. Värmen hade definitivt påverkat mig. Ombyte till badkläder och sen glida ner i vattnet och bara ligga i en stund. Så himla skönt. Det kändes som om det klarnade i huvudet.
Sen var det dags för dusch och unnade mig en hårtvätt också. Kände mig verkligen som en ny människa och det var rätt skönt att slippa en miljon knott och kunna sätta upp tältet på en plan gräsyta med ett bord bredvid. Rena lyxen.
När jag morgonen efter satt och åt frukost kom en äldre kvinna fram till mig och frågade om jag var norsk. Nej, men svensk som bor i Norge. Vi pratade en stund och det visade sig att hon också höll på med Norge på Langs, också i etapper, men hade både vandrat och åkt skidor vissa etapper. Nu hade hon skadat hälsenan och kunde bara cykla el-cykel, och hade bara en etapp kvar, den till Lindesnes fyr. Hennes man var följe- och servicebil i deras husbil, så fint!
Efter det här mötet kände jag mig inspirerad och motiverad att fortsätta mot Lindesnes fyr jag också. Fint väder och varmt, men nu gjorde nog havet att temperaturen var mer behaglig. Det var ganska platt också, vilket var skönt. Kroppen började vara mör efter alla backar och värmen.
Tillslut mötte jag havet och det blev lunchpaus vid en liten badplats, givetvis i skuggan. Sen trampade jag vidare och ut mot fyren. Vägen var böljande och det var små backar upp och ner. Mitt i en uppförsbacke stannade en promenerande kvinna och ville prata. Hon var från Stavanger men hade sommarställe här nere. Hon var imponerad av min cykeltur och peppade mig vidare.
Sen tillslut var jag framme vid Lindesnes fyr. Så himla otroligt! Att jag cyklat ända dit hemifrån Lillehammer. Vid Norges sydligaste ände. Det var väldigt fint där så tog god tid på mig att sitta ner och ta det lugnt, gå upp i fyren och se på utsikten, fika och bestämma mig för hur jag skulle lägga upp resten av dagen.
Cyklade någon timme till till en camping jag sett ut, trots att jag var rätt trött. Men jag ville ta mig en bit till, eftersom det jag inte skulle cykla idag måste jag cykla imorgon, då jag skulle komma fram till Kristiansand där en vilodag väntade.
Den sista cykeldagen i Norge hade jag sanslöst tur med vädret. Lagom varmt och medvind. Det behövdes för nu kallade verkligen vilodagen på mig. Sex dagars cykling och dessutom i en del värme som gjort mig trött.
Väl framme i Kristiansand cyklade jag direkt till mitt Airbnb och kånkade grejer upp till lägenheten (hissen var trasig) och cykeln ner i källaren (jättebrant trapp). Och sen var det bara raka vägen in i duschen med mig och alla kläder in i tvättmaskinen. Den duschen och tvätten satt fint!
På vilodagen tog jag det mest lugnt, såg mig omkring i centrum, uträttade några ärenden (ny spegel, nya sockar och matinköp). Sen var jag redo att ta den tidiga färjan över till Danmark, där nästa blogginlägg börjar!
/Johanna