Race report BRM 200K Jubileum

Förra helgen körde jag säsongens andra och sista cykellopp. BRM 200K Jubileum hette det och är en del av en serie på landsvägscykel med utgångspunkt i Umeå. Jag kommer inte gå in på mer detaljer om loppet än att det inte är en uppmärkt bana, utan man laddar själv ner en karta och navigerar efter bansträckningen. Start mellan 7 och 8 och man loggar sina egna tider på tre kontroller + start och mål samt tar en selfie på varje ställe.

Ok, 200 km i september. Under veckan var väderprognosen mulet, ca 10 grader och inget regn. Närmare lördag började det synas regndroppar i väderprognosen. Skit också. Det fick bli vintercykelskor och massa ombyten vantar och regnkläder.

Jag startade strax före 8 för att vänta ut regnet så länge som möjligt. Det visade sig vara ett vinnande koncept och jag behövde bara cykla i regn den första kvarten, sen tog jag av mig regnkläderna. Man vill nämligen inte cykla med dom i onödan för då blir man blöt (svettig) inifrån och börjar frysa. När jag startade såg jag ingen annan cyklist, men när jag stannat för att ta av mig regnkläderna cyklade en kille om mig.

Ganska snart cyklade jag om honom, vilket kändes bra och jag kände mig stark med bra tryck i pedalerna. Jag hade inte lust att fråga om vi skulle cykla ihop, för jag ville köra i mitt egna tempo med ljudbok i lurarna. Harry Potter skulle få hålla mig sällskap under dagen.

Efter 53 km kom jag fram till första kontrollen i Botsmark, där jag loggade att jag var där, tog en obligatorisk selfie och gick sen in på affären och köpte lite snacks som jag åt upp innan jag cyklade vidare.

Efter ytterligare nån mil ringde Alex och vi pratade en timme. Så himla fint att sitta och cykla och prata samtidigt. Jag meddelade att jag fortfarande kände mig stark och pigg och inte frös. Hösten var dessutom väldigt vacker att titta på från cykeln!

Jag touchade utkanten av Burträsk innan jag svängde av söderut igen och kom fram till nästa anhalt Bygdsiljum, ca 110 km in i loppet. Där var det lunchdags och jag tryckte en kebabtallrik och pratade lite med en annan cyklist som ätit färdigt när jag kom. Jag unnade mig att byta sockar och fylla på vattenflaskorna också.

Proppmätt rullade jag vidare söderut. Kroppen kändes bra och jag var så nöjd med beslutet att cykla själv, i min egen takt! När jag kom fram till Täfteå, ca 180 km in i loppet loggade jag in, tog en snabb selfie och trampade vidare direkt. Det var ju slutspurt.

Jag sick-sackade mig in i Umeå och fram till mål, samma plats som starten och loggade mig för sista gången och tog en sista selfie, 10 timmar och 23 minuter efter att jag startat.

Jag är väldigt nöjd med loppet och hade en riktigt härlig dag på cykeln! En väldigt fin avslutning på cykelsäsongen måste jag säga. Benen kändes bra hela vägen och jag lyckades hålla ett lagom tempo, utan att bli helt förstörd-trött och utan att hålla på för länge. 22 km/h i snitt känner jag mig nöjd med att ha åstadkommit solo.

Nu blir det nog bara nån enstaka tur på MTBn innan vintern kommer och det är istället dags att levla upp styrketräningen!

/Johanna

Äntligen vårcykling

Nu är äntligen våren här med lite värme och cyklingen är i full gång på alla fronter! Landsvägscykeln plockades fram för en månad sen och MTB:n fick komma ut för tio dagar sedan. Det känns så himla härligt att solen och värmen kommit nu. Jag älskar vintern och tycker den är väldigt vacker och mysig och jag gillar verkligen all slags skidåkning, men jag gillar värme också.

När snön börjar smälta och våren kommer känner jag alltid ett litet vemod att all den vita vackra magin är på väg att försvinna. Ofta känner jag också att jag inte åkt tillräckligt med skidor heller. Så kände jag även i år, men så fort jag kan cykla ute så känns det bättre. Jag tänkte göra en liten mini-serie om vad jag gör förutom att cykla.

Många tror att jag cyklar mest, men jag gör annat också och jag lägger nog mer tid på en annan aktivitet, som aldrig syns i mina flöden, men mer om det i ett annat inlägg. Jag tänkte även berätta lite mer om skidåkningen då också.

I helgen är vi i mina föräldrars stuga i Solberg och jag tog mig en tur med landsvägscykeln till Åsele, åt min kebabsallad där (3e året i rad jag cyklar dit och käkar samma kebabsallad) och cyklade tillbaka till Solberg. Totalt ca 11 mil. En väldigt fin tur som inte var så kuperad som jag trodde och solen stekte verkligen. Det var inte bara vårkänslor, utan även sommarkänslor!

Imorgon kommer vi cykla MTB, och kanske även på lördag. Vi får se. Jag är så himla taggad på att all sommar är kvar och därmed massa varm och härlig cykling. Jag kommer även göra en långtur i år, men jag berättar mer om den i ett annat inlägg.

Den uppmärksamma har nog noterat att jag inte nämnt nåt om Västerbottenbrevet heller, som skulle cyklats den 1a maj. Det loppet är framflyttat pga pandemin och vi får se när det blir av. Tills dess rullar jag in lite fler mil på kontot.

Men vad är poängen med det här inlägget då? Jo, att vårcyklingen är i full gång och att den är superhärlig! Här får ni lite bilder från några av vårturerna.

Vi hörs!

/Johanna

Cykelstatistik från 2020

En månad av det nya året har gått och jag kom på att jag vill blicka tillbaka på min cykelstatistik från förra året. Året som var lite speciellt på många sätt. Här är siffrorna!

Sträcka landsväg 1461 km
Sträcka MTB 899 km
Cykelpass ute 68 st
Cykelpass inne 5 st
Tid cykling ute 166 timmar
Tid cykling inne 5 timmar
Inomhuscykling

Det som skiljer mest från 2019 är inomhuscyklingen. Jag har kört betydligt färre spinningpass än 2019 då det blev 11 spinningpass. 2020 blev det bara 5 och det sista var 27/2. Jag har alltså inte kört spinning på 11 månader nu. På vintern brukar jag köra varje vecka. Men inte förra året och inte i år. Får se om det blir något spinningpass i år överhuvudtaget, det ser vi om ett år!

Landsväg

Hit räknar jag både racer och touring. Det går inte att skilja på på pulsklockan som denna statistik är hämtad från, men det går på Strava. Har dock inte gjort det än. Men det finns en poäng med att ange vilken cykel man cyklat med på Strava, det kan fungera som en mätarställning för slitagedelar tex. så att man vet hur många mil eller timmar man kört med en kedja till exempel.

Men tillbaka till statistiken. Jag har cyklat ca 550 km mindre landsväg än 2019, vilket förklaras av två saker. Dels fick jag rätt ont i nacken efter Västerbottenbrevet 200 km i maj som inte gjorde mig så taggad på att sitta i den ställningen efter loppet, sen så blev MTB så himla mycket roligare när jag köpte ny heldämpad MTB på försommaren.

MTB

Mountainbike då. Även om sträckan var 120 km kortare än 2019 så har jag cyklat mer stig 2020, eftersom 500 av 2019 års kilometrar på MTB gick på vintervägar under Rapha Festive 500. Nästan 900 km stig 2020 är jag väldigt nöjd med! Detta inkluderar inte två dagars downhill. Ska bli spännande att jämföra med 2021 sen, når jag över 1000 km tro?

Summering

Jag är mycket nöjd med mitt cykelår 2020 och spenderade 5 timmar mer på cykel utomhus än 2019. Detta är alltså träningstimmar, inte cykeltransporttimmar till jobb, vänner, ärenden, och gym, det står utanför statistiken men hade nog varit kul att mäta nåt år, för jag skulle nog gissa rätt fel.

Det ska bli spännande att se till våren hur det känns att cykla igen när jag knappt vintercyklat nånting den här vintern, jag har inte gått på spinning på nästan ett år och just nu använder jag cykeln extremt lite i vardagen pga jobbar hemma och tränar inte på gym. Men det går nog bra. Kommer kanske vara lite cykelovan, men formen borde inte vara allt för dålig, för även om det inte blir så mycket cykling just nu så blir det annan träning. Flåsig hemmaträning, längdskidor och några korta löppass här och där.

Apropå cykelträning. Jag har tänkt lite på Västerbottenbrevet 200 km senaste dagarna. det går av stapeln 1 maj och jag brukar räkna med att man kan börja cykla landsväg nån gång under andra halvan av april här i Umeå. Det betyder max två veckors träning till ett långpass på 200 km. Förra året tog jag ut mig nåt så fruktansvärt. Det var inte en trevlig upplevelse och benen kändes fortfarande inte som vanligt en vecka efter loppet. Så vill jag inte göra i år. Eftersom man nog får starta inom en timme även i år ska jag komma lite senare till starten, kanske 10-15 min så har snabbisarna som vill ha med en i klungan susat iväg redan. Jag vill ju fika mig runt i behagligt tempo och har inget emot att ha en bra ljudbok som enda sällskap. Även om det kanske tar 10 timmar istället för 8 timmar så passar det lugnare upplägget mig bättre, speciellt om det bara blir några veckors träning innan. Men vi får se. Återkommer i frågan.

Nu ska jag fortsätta njuta av längdskidåkning, vinterlöpning och annat som man bara kan göra när det är kallt och det är massa härlig snö ute.

/Johanna

Race report Västerbottenbrevet BRM 200K

Hejsan!

Igår blev det långcykling som hette duga! Jag ställde upp i Västerbottenbrevet BRM 200K som är första delen i en serie till ordinarie lopp av Västerbottenbrevet som går 8e augusti. Serien består av fyra delar, 200 km, 300 km, 400 km och 600 km som går under fyra helger med start förra helgen. Eftersom det är virus i farten hade man ändrat så att istället för att ett lopp skulle gå under en dag fick man välja en av fyra dagar att köra sitt lopp på. Max 15 startande per dag och max tre personer fick cykla tillsammans. Inga bemannade kontroller och man fick registrera sin tid själv genom att checka in och ta selfie vid start, mål samt några bestämda platser runt banan.

Men nog om formalian. Hur var det då?! Jag måste börja med att säga att förutsättningarna för årets 20-milare inte var lika bra som förra årets. Då hade jag tränat på bra och cyklat över 100 mil innan, dock rätt lugnt och inte i racertempo som det visade sig att det blev då. Resultat: helt slutkörd. I år hade jag cyklat 37 mil innan och innan dess varit sjuk i sex veckor. Inte bästa uppladdningen men jag planerade att ta det lugnt och fika mig runt Västerbotten i vädret som var en minusgrad på morgonen och sen 7 grader som varmast och molnigt under dagen.

Starten var mellan 7 och 8 på fredagsmorgonen den 1a maj. Strax efter 7 var jag på plats i Broparken och checkade in, tog en selfie och höll precis på att reda ut trasslet med hörlurarna när en man med cykelklubbkläder kom fram och frågade om jag hade nån att köra med. ”Nej, jag har anmält mig själv”. Han frågade om vi skulle cykla tillsammans och dessutom leta upp en tredje person så att vi skulle bli en liten klunga. Han såg snabb ut så jag sa att jag hade tänkt ta det lugnt. ”Jag med”. Jag var tveksam till att hans ”lugnt” var samma som mitt ”lugnt”. Men okej då, vi kan köra tillsammans.

Start i Broparken, några andra tappra cyklister gör sig redo för 20 mil.

Vi hittade inte nån tredje person där i starten så vi rullade iväg. Det gick rätt bra trots att tempot var högre än jag hade tänkt mig. Vi turades om att dra och cyklade bredvid varandra emellanåt och pratade. Efter ca 4 mil kom vi till en korsning där vi kollade kartan och passade på att fylla på med energi. Då kom en man i orange jacka och cyklade förbi. Vi kom ifatt honom en bit bort där tågbommarna var nere och han stod och väntade. Han körde själv, vi frågade om han ville cykla med oss och så var vi tre.

Tempot drogs upp, jag hjälpte till att dra trots att jag fick slita rätt hårt bara för att hänga med när jag inte låg längst fram och tog vind. Jag kollade på pulsklockan och bestämde mig för att lämna klungan i Vindeln då vi skulle stanna för lunch och då var lite drygt halvvägs.

I Vindeln hittade vi vårt incheckningsställe som var en snabbmatsgrill men tyvärr stängd. Så vi rullade vidare till ett annat snabbmatsställe som var öppet och åt lunch. Jag försökte snacka mig ur tillsammanskörningen. Det gick inge vidare. ”Neeej, vi lämnar inte dig, det är så jobbigt att cykla själv”. Jobbigt för mig att cykla själv alltså. Gulligt. ”Vi drar ner tempot i uppförsbackarna och du behöver ju inte dra nåt”. Ok, med mat i magen tänkte jag att jag kan väl hänga på några mil till innan jag lämnar dem.

Incheckning och selfies i Vindeln, lite drygt halvvägs.

Innan vi lämnade Vindeln köpte vi sötsaker i mataffären. Till nästa kontroll som var i Botsmark var det tre mil och det gick snabbt och bra dit, tog ungefär en timme. Vi stannade en kort stund och tryckte i oss energi, checkade in och log mot kameran innan vi rullade vidare.

Botsmark.

Efter Botsmark visste jag att det skulle vara lätt nerför hela vägen till Umeå. Det var helt ljuvligt att ligga där bak, väldigt nära ett bakhjul och få mycket draghjälp framåt. Ju högre hastighet desto mer vinner man på att ligga bakom någon på cykel. Man kan spara upp till 40 % energi på att göra så. Det säger något om nivåskillnaden mellan mig och de två herrarna jag körde med. Han som ler lika brett som jag på bilden från Botsmark hade cyklat varannan dag hela vintern och hade veteran-SM som träningsmål. Jag tänkte att fikacykling blir bra i år. Så ja, jag fick slita för att hålla mig fast där bak.

När vi rullade in i Bodbyn, som var nästa kontroll efter Botsmark, hade vi mindre än 3 mil kvar till mål. Det kändes riktigt bra. Jag var ordentligt trött i benen, men tyckte ändå att det hade gått bättre efter lunch än före. Kanske hade det att göra med att jag låg där bak i lä i lätt medlut bakom två starka cyklister. Jag såg till att göra mitt jobb med energin och tuggade på kalla chokladbitar och drack päronjuice som jag hade fyllt min ena vattenflaska med i Vindeln.

Bodbyn, mindre än 3 mil till mål!

Sista biten var härlig, mest för att jag var nöjd med att snart ha cyklat 20 mil snabbare än vad jag tänkt. Det var också skönt att tänka på att benplågeriet snart skulle vara över. De sista kilometrarna var cykelväg och vi drog ner lite på tempot. Det var perfekt för mig för jag hade absolut ingen spurt i kroppen någonstans.

Så gick vi i mål. Oj oj OJ vad skönt det var. Jag hade sparat en chokladbit som jag åt medan jag checkade in i mål och tog en selfie. Så himla nöjd! Tack för sällskapet Joachim och Mattias! Starkt cyklat och tack för att jag fick hänga med hela vägen även om jag inte bidrog med draghjälp de sista 15 milen. Hoppas ni hade ett skönt långt lugnt pass. Jag fick mig en rejäl genomkörare! 9:45 timmar tog det inklusive pauser. 8:07 timmars rulltid och 24,8 km/h i snitt.

Mål i Broparken med sista chokladbiten i munnen.

Kul lopp som vanligt med trevligt sällskap med andra cyklister. Väldigt trött i kroppen men riktigt nöjd att jag klarade det trots lite väl få kilometer i benen innan. Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta mig an någon av de andra delarna i serien. Vi pratade om den som var 400 km. Det skulle betyda att vi skulle ta ett varv till när vi kommit i mål, sen vara klara mitt i natten. Inte så sugen på den. 30 mil går ju att köra på en dag. 40 känns jobbigt. 60 mil borde man ju kunna ta på två dagar. För i det loppet ingår det övernattning. Jag får se vad min kropp säger.

Hörs! Hej.

Ny cykelutmaning på gång

Imorse, ja redan innan jobbet, började jag fundera på hur långt jag skulle cykla till helgen och såg att det där lokala cykelloppet Västerbottenbrevet skulle gå redan 1a maj. I år under lite speciella förhållanden med färre deltagare utspridda att köra loppet en valfri av fyra dagar och obemannade depåer. Det var ju riktigt kul och trevligt förra året, men jag var rejält trött i benen efteråt.

Jag var i bättre form och hade cyklat mer inför 200 km cykling förra året än nu, men det känns ändå som en kul utmaning att om typ 10 dagar cykla 20 mil på en dag.

Sagt och gjort. Jag anmälde mig till loppet och bestämde mig för att jag behöver minst en 12-milarunda i helgen plus några fler turer innan loppet nästa fredag. Måste hinna vila också. Uppladdning med 6 veckor utan träning pga krasslig men nu frisk sen en vecka är inte optimalt.

Jag tänker att jag nog kommer cykla det mesta av sträckan själv, så jag kommer bulla upp med snacks och ljudböcker och njuta mig igenom 200 km runt Umeå dagen den första dagen i maj. Det här ser jag fram emot!

/Johanna