Kategori: Lokala äventyr

Efter vilodagen i Rjukan kändes benen bättre men inte helt återhämtade. Väntat men hoppades att det skulle finnas tillräckligt med juice i dom för att klara av kommande dagar. Än var det inte slut på långa branta uppförsbackar. Jag var ju trots allt fortfarande kvar i Norge.

Trots lite pirr i benen så kände jag mig stark och uthållig och långa backar i början plus sen start gjorde att det gick långsamt och dagen blev lång. Men jag hittade en fin tältplats på en egen liten udde i skogen.

Morgonen efter det blåste det en del. Tältet stod inte i optimal vindriktning och jag hade såklart inte satt upp stormlinorna. Så jag vaknade i princip av att tältet duttade mig i ansiktet. Jag blir alltid lite nojjig när tältet gungar av vind eller det regnar mycket, men jag har två saker jag säger till mig själv i de lägena: det upplevs alltid värre i tältet än vad det är i verkligheten och jag har ett Hillebergstält (kvalitet). Jag bestämde mig för att ändå packa ihop mina grejer och äta frukost vid matbutiken så att jag kunde ta ned det stackars tältet. Dessutom var det ganska kallt i vinden. Till min stora lycka hade de varm mat i butiken, så det fick bli pytt i panna till frukost, så himla gott!

Den matiga frukosten behövdes för den dagen mötte jag turens brantaste backe, 12 % sa skylten och det gjorde mig lite nervös. Har inte så låga växlar som jag hade önskat. Men den backen övervanns också, i hela 4,5 km/h tog jag mig upp och utsikten där uppe var inte så dålig. Kvällens dopp i en älv var helt otroligt skönt!

Nästa dag hade jag sett fram emot för jag visste att det var lätt nerför i en dal hela dagen. Det jag inte visste var att det skulle bli stekhett. Jag är inte så besatt av väderleksrapporter. Kollar ibland, behöver justera klädsel under dagen oavsett. Det var himla skönt att kunna cykla på relativt fort eftersom det var så varmt, säkert 30 grader eller mer, så blev direkt allt för varm av att stanna i solen, så såg till att stanna i skuggan när jag behövde göra nåt. Värmeslag är inte att leka med. Köpte en iste och hällde i säkert en tesked salt i vattenflaskan. Det behövdes. Har haft saltbrist några gånger tidigare, och det tar några dagar att hämta sig från det, så undviker gärna det.

Kom till en tunnel som det var tillåtet att cykla igenom. Det var bara det att jag hade struntat i att ta med cykellysen, trots att det stod på packlistan. Jag hade ju inte tänkt cykla efter att det blivit mörkt. Hade totalt glömt att det finns massa tunnlar i Norge och att de kan vara lite dålig belysning i vissa och att det av den anledningen kam vara bra med lysen. Som tur var hade jag i alla fall med mig en pannlampa som även har rött ljus, så satte den på hjälmen bak- och fram, tryckte på knappen som skulle starta blinkande ljus om att det var en cyklist i tunneln och trampade igenom.

När det var dags att slå läger för kvällen hade jag hittat nåt som såg ut som en strand vid den stora avlånga sjön jag cyklat längs med hela dagen. Cyklade in bland några hus och det visade sig att skogen var rätt gles men med högt blåbärsris och med en neonorange tröja gick det sådär att smyga in med cykeln som snarare kändes som en brottningsmatch mot undervegetationen.

Stod och funderade en stund om jag skulle hitta nåt annat ställe, samtidigt som ett bad verkligen lockade och det var en bra bit ifrån vägen. Men nära husen. Lät cykeln stå mot ett träd medan jag gick upp mot det närmsta huset och ringde på. I Norge är det också allemansrätt så jag var relativt säker på att jag skulle få slå upp mitt tält en natt där, men ville ändå dubbelkolla. Har inte koll på reglerna kring avstånd från tomtgräns till vatten. En man öppnade och jag gick rakt på sak och frågade om det var ok om jag tältade en natt nere vid sjön. ”Ja såklart, inga problem. Men vi ska se fotboll ikväll.” Gulligt att han förvarnade om att det kunde bli lite ljud.

Bra, känns alltid bra i magen att veta att jag får vara där. Gick tillbaka genom riset till cykeln och släpade den en bit bort så jag inte skulle vara precis nedanför huset. Det var noll vind och rätt knöligt underlag så var inte lätt att hitta en plats för tältet. Dessutom hade jag gått rakt på världens knotthål. Jag bestämde mig för att bara ta nåt som såg ok ut och satte upp tältet efter bästa förmåga. Slappt och snett. Herr Hilleberg hade inte varit så nöjd. Men knotten jagade på som små vampyrer utan respekt för personlig zon. Fick in dem i ögonen och andades säkert in några också. In med allt i tältet och bara sitta där och andas ut. Herregud.

Jag ska ut och bada också med den där svärmen. Aja, byta om till badkläder, ta med tvålen och dagens cykelbyxor och ta de få stegen ner till vattnet för att först tvätta cykelbyxorna, sen mig själv. Det var lite mindre knott vid vattnet. Men resten av gänget väntade på mig vid tältet. Tanken var att stå och byta om utanför tältet, men övergav det och flydde in i tältet med blöta badkläder och allt istället. Middag blev inte nåt lagat, utan mackor. Aldrig att jag skulle ut bland vamyrerna igen om jag inte måste. Har aldrig blivit så knottbiten i hela mitt liv. Är glad att jag fortfarande tar allergitabletter, för de gör att insektsbett kliar mindre.

Trots tafflig uppsättning av tältet så lyckades jag pricka en jämn dikesliknande yta som kändes som en hängmatta att ligga i. Riktigt bekvämt! Morgonen efter blåste det lite så knotten var inte där så kunde packa ihop i lugn och ro och sen äta frukost vid en bänk i en liten småbåtshamn.

Den här dagen var inte lika varm som dagen innan, men fortfarande varm. Det var också en del uppförsbackar, speciellt två som var långa och branta som verkligen vändstekte mig i solen. Tillslut fick tröjan ryka, det var bara så varmt. När det blev nerförsbacke struntade jag i att ta på tröjan, och det var helt underbart och inte det minsta kallt, snarare som att sitta i en hårtork på mediumvärme.

Landskapet förändrades under dagen och det började mer likna Bohuslän, fast lite coolare. Det är ju ändå Norge. Trots avklarade backar började jag känna mig rätt trött, inte så farligt fysiskt, men mentalt. I efterhand tror jag det berodde på hettan. Så när det dök upp en camping var det ett lätt beslut. Satte upp tältet och gick sen ner med badkläder till älven intill och bara satt på en sten med fötterna i vattnet och pustade ut. Värmen hade definitivt påverkat mig. Ombyte till badkläder och sen glida ner i vattnet och bara ligga i en stund. Så himla skönt. Det kändes som om det klarnade i huvudet.

Sen var det dags för dusch och unnade mig en hårtvätt också. Kände mig verkligen som en ny människa och det var rätt skönt att slippa en miljon knott och kunna sätta upp tältet på en plan gräsyta med ett bord bredvid. Rena lyxen.

När jag morgonen efter satt och åt frukost kom en äldre kvinna fram till mig och frågade om jag var norsk. Nej, men svensk som bor i Norge. Vi pratade en stund och det visade sig att hon också höll på med Norge på Langs, också i etapper, men hade både vandrat och åkt skidor vissa etapper. Nu hade hon skadat hälsenan och kunde bara cykla el-cykel, och hade bara en etapp kvar, den till Lindesnes fyr. Hennes man var följe- och servicebil i deras husbil, så fint!

Efter det här mötet kände jag mig inspirerad och motiverad att fortsätta mot Lindesnes fyr jag också. Fint väder och varmt, men nu gjorde nog havet att temperaturen var mer behaglig. Det var ganska platt också, vilket var skönt. Kroppen började vara mör efter alla backar och värmen.

Tillslut mötte jag havet och det blev lunchpaus vid en liten badplats, givetvis i skuggan. Sen trampade jag vidare och ut mot fyren. Vägen var böljande och det var små backar upp och ner. Mitt i en uppförsbacke stannade en promenerande kvinna och ville prata. Hon var från Stavanger men hade sommarställe här nere. Hon var imponerad av min cykeltur och peppade mig vidare.

Sen tillslut var jag framme vid Lindesnes fyr. Så himla otroligt! Att jag cyklat ända dit hemifrån Lillehammer. Vid Norges sydligaste ände. Det var väldigt fint där så tog god tid på mig att sitta ner och ta det lugnt, gå upp i fyren och se på utsikten, fika och bestämma mig för hur jag skulle lägga upp resten av dagen.

Cyklade någon timme till till en camping jag sett ut, trots att jag var rätt trött. Men jag ville ta mig en bit till, eftersom det jag inte skulle cykla idag måste jag cykla imorgon, då jag skulle komma fram till Kristiansand där en vilodag väntade.

Den sista cykeldagen i Norge hade jag sanslöst tur med vädret. Lagom varmt och medvind. Det behövdes för nu kallade verkligen vilodagen på mig. Sex dagars cykling och dessutom i en del värme som gjort mig trött.

Väl framme i Kristiansand cyklade jag direkt till mitt Airbnb och kånkade grejer upp till lägenheten (hissen var trasig) och cykeln ner i källaren (jättebrant trapp). Och sen var det bara raka vägen in i duschen med mig och alla kläder in i tvättmaskinen. Den duschen och tvätten satt fint!

På vilodagen tog jag det mest lugnt, såg mig omkring i centrum, uträttade några ärenden (ny spegel, nya sockar och matinköp). Sen var jag redo att ta den tidiga färjan över till Danmark, där nästa blogginlägg börjar!

/Johanna

Nu har jag kommit hem efter cykelturen och det är dags för en liten bloggserie i fyra delar. Två delar om cyklingen i Norge, en del om Danmark och en del om cyklingen i Sverige.

På torsdagen, dagen för avfärd, jobbade jag några timmar på förmiddagen innan Alex skjutsade mig till Vingrom, nån mil utanför Lillehammer, där turen skulle starta. Anledningen till det var att de håller på med anläggningsarbeten i området med omledning på E6 (den alternativa vägen är alltså avstängd). Så det fick bli 15 minuters bilresa till startpunkten. Det blev lite stressigt, för jag behövde avsluta grejer på jobbet innan semestern kunde starta och sen hade Alex ett möte han behövde vara tillbaka till direkt efter lunch, så det blev en snabb urpackning av alla mina grejer på en parkering, ett snabbt hejdå och sen stod jag där. Började med att äta medhavd lunch och att försöka landa i  att jag nu plötsligt hade semester.

Den första dagen bestod av mycket backar och stigning, så hastigheten var låg. Men vädret var bra och benen kändes bra, så det var ju en bra start. Hade kollat upp ett ställe precis utanför Dokka där det fanns ett vindskydd intill en älv, så där fick första tältnatten bli. Det blev kvällssol, inga mygg och vattnet var ändå ok temperatur att tvätta sig i. Sen sov jag gott.

Dag två var lite mulnare och backigt så det gjorde inget att det inte var så varmt. Såg ett par med nån slags el-liggcykel med en bo-del bakpå, tror jag att det var i alla fall. Såg ut som hemmabyggen. De vinkade glatt när de cyklade om mig. Mot slutet av dagen började jag känna mig kall eftersom det blåste mer, började fantisera om en varm dusch så det fick bli en camping. Standarden på dom badrummen var som på hotell, så lycklig över det när man annars sover på en gräsmatta och tycker att besticken är rena när man slickat av de synliga matresterna och man tvättar sina cykelbyxor i sjövatten med schampo och de är som nya.

Dag tre började med nerförsbacke ner till Gol där det var betydligt varmare, säkert över 25 grader och sol! Tog en lång lunch på en bänk där. Är alltid skönt att sitta på nåt och dessutom kunna luta ryggen mot nåt när man sitter på cykeln hela dagarna. Funderar på att investera i en lätt campingstoll att ta med av just den anledningen.

Vidare i dalen mot Nesbyen hade jag medvind och jag susade fram i solen på en lugn väg. Väl framme i Nesbyen fyllde jag på med lite godis innan jag tog mig an en lång uppförsbacke. Det gick bra, men det var en del motvind när jag kom upp så det kändes som om backen fortsatte och fotsatte. Efter ett tag, trots mer godis, började jag känna att väggen närmade sig. Jag hade egentlige tänkt cykla lite längre den här dagen, men när jag såg ett vindskydd nere vid en sjö där det också fanns en brygga kände jag att jag var klar för dagen.

Det blåste som sagt en del och det var inte precis varmt, termometern visade på 17 grader. Jag tog på mig dunjackan och satte mig i vindskyddet och funderade lite. Jag borde bada för då kommer jag sluta frysa sen, men det såg verkligen svinkallt ut. Jag bestämde mig för bad, för jag vet att trots att det är kallt där och då blir man varm sen, dessutom är det skönt att tvätta bort allt klibb från dagen.

Det var ingen annan där och bryggan syntes knappt från vägen, det var kallt och blåsigt så jag tänkte att ingen kommer ju komma. Så jag struntade i badkläderna (en sak mindre att torka), tog bara tvål och handduk och gick ner. Var så fokuserad på att bara tvätta mig snabbt, gick ner några steg på stegen, vattenytan under knäna, sen var stegen inte längre. Iskallt i vattnet och i luften. Jag hade inte lust att känna på en dyig botten så där stod jag och tvålade in mig snabbt som attan med en hand i taget och höll i mig med den andra i stegen, lutade mig åt hena hållet för att skölja av tvålen, och sen åt det andra. Svor hela tiden för mig själv över hur kallt det var och huttrade.

Det var den mest plågsamma tvagningen någonsin, men nu var eländet snart över. Upp på bryggan och torka av mig snabbt, tar tvålen, vänder mig om och ser en kvinna med två barn som är på väg nerför slänten. Jaha, där bjöd jag på lite mer hud än jag hade tänkt. Aja, orkade inte bry mig om det. Nu skulle alla ullkläder på fort som tusen och sen skulle middagen inhaleras.

Kvällen var blåsig till och från trots att jag satt och kurade i vindskyddet med alla kläder på så frös jag. När jag lagt mig i sovsäcken, fortfarande med alla kläder på, märker jag att jag fortfarande känner mig frusen, kollar termometern och den visar 8 grader i tältet. Sommar i Skandinavien, och jag tänker att jag nog borde köpa en lite varmare sovsäck. Sen somnar jag.

Nästa dag blåser det fortfarande, men det blir varmare under förmiddagen, och jag fryser inte, eftersom jag kämpar på i rullande små uppförsbackar i motvind. Tycker det går långsamt, men det är soligt och det är väldigt vackert på den lilla vägen och inte mycket trafik. Har ganska lite vatten kvar så stannar vid en liten matbutik för att se om det går att fylla på, men det gör det inte. Det är en obemannad affär som man använder bankkortet i för att komma in i. Sätter mig på en bänk i lä och kollar hur långt det är till nästa potentiella påfyllningspunkt när det rullar in ett äldre par på varsin elcykel. Mannen börjar prata med mig på nån brytning jag inte kan placera medan kvinnan går in och köper glass och kaffe till dem. När vi pratat en stund förstår jag att han är från Norge, utanför Stavanger. En dialekt jag inte riktigt är van vid om man säger så.

Kul att småprata med andra cyklister, men efter en stund cyklar vi vidare åt varsitt håll. Dem i medvind på elcyklar, och jag i motvind med mina stackars ben som ändå kämpar på bra. Den här dagen testar jag något jag inte gjort tidigare, nämligen nåt slags sportdryckspulver med både socker och kolhydrater i. Blandar det med en sockerfri iste och herre min gud vilket raketbränsle! Cyklar i tre timmar på bara det innan jag stannar för lunch, och den pausen hade kunnat skjutats upp också. Hade en sån påse hemma jag fått på nåt cykelevent nån gång för många år sen och tänkte att det är väl bra att den används nån gång, och den här cykeldagen var verkligen rätt dag.

Min planerade rutt svänger av och jag får äntligen medvind, och det är dags för nu kommer det lite längre och brantare uppförsbackar. Men med raketbränslet och house-musik i öronen tuggar jag i mig dom där backarna som bara den. Det känns bra i benen, de pirrar inte och vinden känns som en lätt hand i ryggen och jag flyger uppför i hisnande 7 km/h.

I nerförsbackarna känner jag mig som en superhjälte när den röda vindjackan fladdrar och låten i öronen skrålar ”who’s gonna save the world tonight”. Så kommer den sista backen. Samma medvind, lite tröttare ben, några fler godispauser för att skaka ur benen, kanske byta till en peppigare låt. Jag ser för mitt inre buffén jag kommer inhalera när jag kommer fram. Jag har nämligen bokat ett rum inklusive middag och frukost på en fjällstation. När den dyker upp blir jag faktiskt lite emosionell. Äntligen. 1460 höjdmeter på 70 km med en cykel + bagage som tillsammans väger ca 30 kg och inte direkt utvilade ben som för fjärde dagen i rad utsätts för det här. Men kroppen känns bra och själen ännu bättre.

Tänk er den känslan. Buffé, varm dusch och sen krypa ner mellan pressade vita lakan, efter tre nätter i tält och dagar i vind och uppförsbackar. Den känslan.

Efter en rejäl frukost och att ha njutit av att sova inne i värmen rullar jag vidare. Det känns som om jag nästan är själv på fjället. Bara nån enstaka bil ser jag. Jag har lätt medvind så jag rullar fram nästan ljudlöst. Ganska snart bär det av nerför och känslan är underbar. Jag rullar längs en älv och jag stannar några gånger för att ta bilder och ta in omgivningarna utan superhjältefarten. Hittar ett vattenfall som många bilar bara åker förbi, för det syntes inte så bra som vägen. Tvärt om för vad man kanske kan tro så hinner man liksom med lite mer med cykeln.

Tar en glass vid en helt magisk sjö innan jag rullar vidare sista sträckan till Rjukan, där jag ska ha vilodag. Det behöver mina ben. Hade bokat en liten stuga sen tidigare och i vanligt ordning så är det slappande som är högst prioriterat på en vilodag, men också tvätt, handla mat, äta mat, skriva lite på bloggen, prata i telefon och turista lite. Har varit i Rjukan en gång tidigare med jobbet, så kände inte att jag behövde se allt det igen.

Efter den vilodagen var jag redo att cykla vidare, mot etapp två och mot Lindesnes fyr!

/Johanna

Om inte allt för länge är det dags att starta på sommarens cykeltur! Yayy!! En del av den cykelturen kommer vara en del av ett större cykelprojekt som jag vill genomföra nämligen Norge på langs. Det finns inga direkta regler mer än att man ska ta sig sträckan mellan Nordkapp i norr och Lindesnes fyr i söder. Man kan dela upp sträckan i etapper och man kan göra sträckan med cykel, till fots, paddlandes, på rullskidor eller annat för egen maskin. Det finns inte heller nån bestämd rutt för det här utan man kan bestämma lite själv. Totalt är den ca 3000 km, beroende på ruttval.

Jag började tänka på det här projektet i höstas när jag låg ensam i ett tält på fjället, vad skulle en kul utmaning kunna vara liksom. Läste på lite och kände att där har vi det! Jag har ju redan gjort två delsträckor. Narvik – Nordkapp (2018) och Röros – Lillehammer (2024). I sommar kommer jag cykla sträckan Lillehammer – Lindesnes Fyr och har därmed ”bara” kvar Narvik – Röros sen. Det är ungefär 1000 km om man skulle cykla de rakaste vägarna i Norge, på lite finare mindre vägar räknar jag med att det skulle bli minst 50 % längre. Kanske delar upp den sträckan på två etapper, får se sen.

Till Lindesnes Fyr är det ungefär 660 km från Lillehammer, vilket är sommarens första etapp för turen. Nästa etapp går genom Danmark, från Hirtshals i norr till Köpenhamn. Därefter tar jag tåget över sundet till Malmö och cykelturens tredje etapp går längs Kattegattleden från Malmö till Göteborg. Därifrån tar jag sen tåget hem till Lillehammer igen.

Jag kommer vara borta en månad och ta nån vilodag här och där. Ser fram emot (och bävar lite) inför det kuperade och säkert supervackra landskapet i Norge. Danmark kommer också vara fint men på ett annat sätt. Får se hur mycket tur jag kommer ha med vinden där. I Köpenhamn kommer jag stanna några dagar och umgås med min kompis Sophie, så det blir kul! Ser väldigt mycket fram emot att cykla Sveriges västkust och därmed hela Kattegattleden som ska vara väldigt fin. Att cykla i Skåne har varit på min lista ett tag och nu får jag min första lilla smakbit av det.

Just nu pågår förberedelser för fullt. Mest i form av träning. Försöker få till så mycket cykling som möjligt nu eftersom den första veckan kommer vara tuffast med ca 1000 höjdmeter per dag på 60 km. Därför har jag också lämnat in cykeln för att få ny större kassett som kommer göra att jag får lite lättare växlar. Mina knän kommer uppskatta den investeringen.

Idag på lunchen började jag packa. Har en packlista jag förfinar och anpassar inför varje tur. Drog några ytterligare lärdomar från resan i Portugal förra året som jag skrev upp då som jag justerat. Till exempel behövde jag köpa en ny tunn dunjacka då den i syntet jag hade där var allt för kall. Tar även med mig hacket finare civila kläder. Ska ändå vara i Köpenhamn några dagar, men är noga med att de inte tar för mycket plats eller är för tunga.

Fram till avresa njuter jag av att cykla runt Lillehammers fina omgivningar (med mjölksyra i benen och tankar på att de långa cykelpassen tar mycket av annan tid).

Får se när första blogginlägget från turen kommer, under juni eller juli kanske. Får se. Beror lite på om jag har lust att skriva medan jag är borta eller om jag gör det när jag kommer hem. Men vi hörs!

/Johanna