Hur man kan hitta inspiration och energi

Ibland kan man behöva trycka på paus och bara andas och få lite ny inspiration och energi. När jag behöver det är det tre element jag behöver: miljöombyte, rörelse utomhus och ensamhet.

Förra veckan kände jag mig trött även fast jag sov mycket, och det gick inte över. Jag hade ont i huvudet också och det har jag nästan aldrig nu för tiden. Det här tog jag som en varningssignal att jag behövde en paus. Jag skulle haft semester denna vecka, men det blev inställt p.g.a. sjukdom i resesällskapet. Min kropp hade ställt in sig på semester och sa till när den inte fick det. Så jag bestämde mig för att åka till vår stuga i byn Solberg 10 mil från Övik.

Jag bokade bilpoolsbil, tog ledigt i en och en halv dag, packade in två par skidor och lite annat och sen körde jag iväg. Själv. Jag är introvert så jag hämtar energi när jag är ensam. Det kan vara bra att vara medveten om sin personlighet så att man inte jobbar i motvind så att säga.

Jag kom fram torsdag kväll och det kändes först lite ovant ensamt. Men det gick helt över dagen efter när jag åkte en mil turskidor i tre timmar i översnöade spår där jag bara mötte en annan skidåkare. Friheten alltså. Helt underbart!

På lördagen efter åkte jag skateskidor, också helt själv i spåren. Passade på att titta in på ett tillfälligt torp-café där jag träffade några bekanta bybor som jag satt och pratade med en stund. På kvällarna gjorde jag upp eld och läste bok.

Det här med rörelse är viktigt för mig. Den monotona, otekniska lågintensiva är den allra viktigaste. Då slappnar jag av mest, är mest i nuet och de bästa tankarna kommer. Samma sak händer när jag cyklar. Det är så himla skönt att få tänkta sina tankar färdigt, utan att bli avbruten eller störd av något eller någon. Inga tider att passa, ingen stress, ingen press. Bara frihet.

Frisk luft är ju alltid härligt, och vädret behöver inte vara bra för att det ska ge nåt. Kanske snarare vara lite bistert för då är det mer folktomt. Sen sover man bättre och känner sig nöjdare i hela kroppen. I alla fall jag. Sen får jag mest inspiration när jag byter miljö, det måste inte vara långt bort eller avancerat. Ny miljö föder nya tankar helt enkelt.

Jag har gjort såhär några gånger, också innan jag fattade hur bra jag mådde av att bryta av, åka bort och vara ifred ett tag. Det funkar utmärkt att kombinera med ett eget träningsläger!

Sammanfattningsvis:

  • Åk ensam till ett trevligt ställe
  • Ta med en inspirerande bok eller tidning
  • Gör en rogivande monoton aktivitet på dagen
  • Ät god mat
  • Gör allt i din egen takt och lust, inga krav
  • Skriv dagbok om sådant som faller dig in

Förhoppningsvis kommer du hem med energi, inspiration och livsglädje!

/Johanna

Det sista vi gjorde i Kanada

Nu har det gått tre veckor sedan vi kom hem från Kanada. Det har mer eller mindre gått i ett efter det med jobb och plugg (jag ska berätta mer om det vid ett annat tillfälle) plus en veckas jetlag på det. Men nu är jag ikapp i livet och har tid att berätta om vår sista vecka i Kanada.

Efter blöta Whistler åkte vi vidare till Vancouver Island dit vi tog en färja. Där skulle vi hälsa på mina värdföräldrar som flyttade dit för fyra år sedan. De bor i en liten stad som heter Parksville i ett hus med supervacker utsikt genom stora fönster tillsammans med deras hund Halo som nu är 12,5 år.

Det var så himla fint att träffa dem igen! Vi kom dit på lördagen och vi hängde med Geoff och Heather hela helgen. Vi åt mat, spelade spel, promenerade, de visade oss deras smultronställen, gick på lokalt bryggeri, badade hot tub och pratade massor. Så mysigt!

På måndagen åkte Alex och jag till Mount Washington som ligger typ mitt på ön och är ca 1800 meter högt. Dagen innan hade det varit 12 grader varmt och sol vid havet, men uppe på berget var snön torr och kall, solen lyste och termometern visade -10 grader.

Vädret var det bästa vi hade på hela resan och det var lite folk i backen eftersom barnen hade börjat skolan och julledigheten var över för de flesta. Men inte för oss. Vi åkte i puder, i skogen och fotade och njöt av massa fin utsikt i alla väderstreck. Är så tacksam att vi fick en skiddag med så vackert väder!

Sista dagen på Vancouver Island åkte vi till två provincial parks och såg enorma träd som heter Douglas Fir. Den största var 76 meter hög och 9 meter i omkrets. En grej som gjorde upplevelsen extra häftig var att vi var alldeles själva där ute i skogen. En helt vanlig tisdagsförmiddag.

Sen åkte vi till park nummer två med vattenfall. Där var vi också själva och det var himla mäktigt med de enorma vattenmassorna. Skogen var vacker även här och det började snöa som gjorde det hela ännu vackrare.

Vi avslutade dagens roadtrip med att gå på jakt- och fiskebutiken Cabela’s och köpa fiskegrejer. Eller vi, Alex köpte, jag gick och köpte ett spel på en galleria intill. På kvällen lagade vi middag till Geoff och Heather, gick och kollade när Heather spelade curling med sitt lag och badade sen hot tub innan vi gick och la oss. Så mysig avslutning på väldigt fina dagar tillsammans.

Sen bar kosan mot Vancouver där vi lämnade tillbaka hyrbilen, lättade över att den var hel och ren. På kvällen träffade vi min yngre värdsyster Natalie och åt ostron på hennes favoritställe. Det var riktigt gott och jättekul att träffa henne igen!

De sista dagarna gjorde vi allt möjligt, men vi tar den korta versionen. Vi åt sushi igen, vi åt ramen, shoppade, träffade Spencer, promenerade på strandpromenaden, testade Krav Maga (Natalie ledde passet) och åt frukost med henne innan hon skjutsade oss till flygplatsen.

TACK till alla som gjorde den här resan oförglömlig, till vädergudarna som bjöd på riktigt bra skidåkning och massa snö och till Alex för himla fint resesällskap.

Vi ses igen Kanada!

/Johanna

Mycket snö fick just en ny innebörd

I onsdags kom vi fram till Whistler. Efter en del överväganden valde vi den längsta vägen dit, istället för tre timmar tog det oss över fem timmar att köra, men vägarna var riktigt bra denna sträcka. Det var bara de sista 25 km som gick långsamt på grund av snö och dåligt plogade vägar. Det snöade hela kvällen och natten och på morgonen var vår bil begravd under en halvmeter snö. Klibbsnö.

Vi skottade fram bilen och var beredd att köra ut på vägen och mot backen, i god tid för att få lägga egna linjer i halvmeterdjupt puder när en amerikan körde fast med sin låga sportbil i plogkanten och blockerade utfarten. Vi hjälpte han att skotta vid bilen i ca 20 minuter, men utan att bilen kom loss. Tillslut gav vi upp och bestämde oss för att promenera till närmsta lift efter att vi bestämt att han får ringa nån som kan dra loss bilen.

Det var så otroligt mycket snö som fallit. Jag har aldrig sett så mycket snö dumpa på en och samma gång. Jag tror förresten aldrig jag sett så mycket snö överhuvud taget. Det tog bara 10 minuter att gå till liften där kön var imponerande lång. Medan jag gick och köpte liftkort ställde sig Alex i liftkön. Sen stod vi i kö i en timme medan det fullkomligen vräkte ner stora blöta flingor som letade sig in överallt.

När vi äntligen fick kliva in i en gondol var vi helt genomblöta om händerna, frusna och jackorna var totalt genomblöta. Skaljacka hade varit ett bättre klädval. Väl uppe bytte vi till torra vantar, tog på oss ett lager till under jackorna och gav oss ut och ner. Den blöta snön kan man inte kalla puder. Det var knädjup klibbsnö som inte alls var lätt att åka i och folk föll som käglor. Väl nere igen var vi varma men det var inte ett så kul åk. Det var jobbigt och svårt att svänga och det var väldigt mycket folk i backen eftersom bara de allra lägsta liftarna var öppna p.g.a. lavinfaran och blåst längre upp.

Efter lite övervägande valde vi ändå att åka upp igen när vi fått veta att en sittlift som gick högre precis hade öppnat. Liftkorten är väldigt dyra i Whistler (över 1000 kr) så det första åket kändes inte värt pengarna och vi var inte redo att ge upp riktigt än. Så vi åkte högre upp och det märktes att det blev kallare. Det fanns mer orörda linjer och snön såg bättre och djupare ut.

Åket. Helt bisarrt. Hade man inte nog med fart stannade man med en hel massa snö framför sig, som en plogbil ungefär. Hade man inte skidspetsarna uppåt körde man fast och dök ner. Att ramla i den väldigt djupa klibbsnön var inte kul. Det gjorde alltså inte ont, utan det var bara väldigt svårt att ta sig upp igen.

Det var helt klart en fördel att åka bräda. Det gick mycket bättre för Alex än för mig som hade skidor. Men alltså, det var en riktigt häftig upplevelse! Den enorma mängden snö kändes helt surrealistisk och det var så kul att bara se sig omkring och se hur andra hanterade de väldigt speciella förhållandena. Folk ramlade till höger och vänster och mindre personer nästan försvann i snön om de ramlade.

Vi gjorde fyra åk, sen var vi nöjda och totalt genomblöta. Jag hade tre lager under jackan och var blöt in på huden på vissa ställen. Vi kunde krama vatten ur våra handskar som en genomblöt disktrasa.

Vi traskade tillbaka till hostelet, grävde fram och parkerade om bilen på den numera plogade parkeringen och hängde upp alla kläder som omedelbart började droppa. Sen var det dags för sen lunch (vi ville inte sätta oss ner och sen behöva ta på oss genomblöta kläder. Så länge vi höll igång frös vi inte). Bastun efteråt var magiskt skön.

Inför dag två i Whistler kollade vi vädret och det såg inte bra ut. Det skulle komma mer nederbörd och vara mildare. På morgonen när vi vaknade regnade det och våra kläder var fortfarande genomblöta. Vi bestämde oss för att inte åka i backen och promenerade in till Whistler Village istället. Det är en vacker men lite konstgjord by. Vi gick runt och kikade, åt lunch och köpte sen med oss mat till middagen.

Väl tillbaka på hostelet fick vi höra av andra som varit ute och åkt att det var ungefär liknande förhållanden som dagen innan. Ganska blött, men att det var kallare längre upp så snön var bättre där. Det kändes lite surt att ha chansat och sen missat en dag där det ändå hade varit helt okej åkning. Å andra sidan var våra kläder absolut inte torra och vi hade frusit ganska ordentligt om vi valt att åka. Men men, det kommer mer puder i våra liv.

Dagen efter var det utcheckning och kosan mot Horseshoe Bay och färja mot Vancouver Island där vi ska hälsa på mina värdföräldrar Geoff och Heather. Det ska bli så himla kul att träffa dem igen, det var fyra år sen sist nu. Och extra kul att Alex och dem ska träffas för första gången!

En vecka kvar av semestern i Kanada och äventyret fortsätter!

/Johanna

Nyårshälsning från Kanada

Hej och god fortsättning!

Nu har vi varit i Kanada i drygt en vecka och har just blivit av med jetlagen. De första dagarna var vi i Vancouver och kikade runt. Vi åt ute, shoppade, promenerade i en park, kollade in Vancouver Aquarium och var på en 4D-bio som visade drönarbilder från hela Kanada. Det var verkligen coolt!

Sen bar det äntligen av mot bergen. Det var skönt att lämna de åtta plusgraderna i storstan och köra österut och högre upp. Vi körde på juldagen – dagen då kanadensarna firar jul, så det var knappt nån trafik och väldigt bra väder så den sex timmar långa körningen gick fint.

Vår första skidåkardestination på den här resan var Revelstoke, en liten skidort känd för sitt puder och skogsåkning. Vi var där i fyra dagar och åkte hela dagarna och badade hot tub på kvällarna. De två första dagarna var det rätt dimmigt uppe på toppen och man såg nästan inga konturer längst upp, utan vi fick åka försiktigt ner en bit med mjuka knän tills man kunde se lite mer.

Dag tre var det lite soligt på morgonen på toppen och utsikten var så häftig – av det man kunde se som stack upp ovan molnen! Högsta liften gick upp till strax under 3000 meter över havet och temperaturskillnaden och snömängden var påtaglig jämfört med nere i byn. Väl längst upp såg vi några som promenerade upp mot bergets topp och även en orörd bit snö bredvid. Vi tänkte att där kan man ju åka ner sen, så vi började gå uppåt.

Det märkliga var att ingen åkte ner där vi tänkt åka ner, och toppen låg längre bort än vi tänkt oss. Men tillslut kom vi upp och utsikten var magisk! Det var så brant överallt så tanken slog oss – hur kommer vi ner härifrån? Jag såg en kille med en skidlärarjacka på sig som jag frågade om lättaste vägen ner. Det var tydligen där bergskammen (som ledde upp till en högre topp) var som lägst, sen var det bara att åka rakt ner tydligen. Det såg väldigt brant ut och den vägen ner hade svårighetsgraden ”double black dimond”, men det var mycket lössnö nedanför så vi tänkte att det nog skulle gå bra. Och det gjorde det. Så härlig skidåkning det var! Det var en så mäktig känsla att befinna sig där som en liten skidåkare i de stora bergen. Vi hade tur för just som vi började åka nerför drog det in lite moln så sikten högre upp blev sämre.

Inför sista dagen hade det snöat under natten och det var otroligt bra puderåkning, även om det blev mer och mer uppåkt under dagen. Jag tror aldrig jag åkt i så mycket snö förut, det hade kommit 16 cm nysnö på morgonen och det snöade resten av dagen. Det var helt fantastiskt att få avsluta i Revelstoke med en sån snödag!

När vi åkt klart för dagen körde vi vidare mot Kamloops där min kompis Sharyse bor med sin kille Tyler. Jag känner henne sen mitt utbytesår för nio år sen. Körningen tog oss tre timmar i inte de bästa förhållandena, först snömodd, sen snöslask, sen mörker och regn med dåliga lyktor på bilen. Det var så himla skönt att komma fram och sitta ner och äta middag tillsammans med Sharyse och Tyler. Idag fick vi veta att de stängt av delar av vägen vi körde för att bekämpa laviner som annars riskera att hamna på vägen. Flyt ska man ha.

Idag har vi haft vilodag och bara tagit det lugnt, handlat mat, käkat lunch ute och tvättat kläder. Ikväll ska Alex och jag laga middag och sen ska vi bada badtunna. Imorgon blir det ett nyårsparty här då det kommer över lite kompisar till Sharyse och Tyler, så vi ska spela lite spel och dricka öl typ. På nyårsdagen blir det skidåkning igen – i Sun Peaks! Det ska bli kul! Efter det styr vi kosan mot Whistler.

Gott nytt år!

/Johanna

Kanada kallar!

Glad andra advent! Idag regnar snön bort här i Umeå och imorgon väntas minusgrader och med det isen. Även fast jag har dubbdäck på pendlarcykeln kan isen vara lömsk. Jag hoppas  att vi snart får behålla den vackra ljusa snön som kommer. Fast om jag ska vara ärlig så spelar vädret här och nu mindre roll. Alex och jag ska nämligen åka bort över jul och nyår.

Vi ska åka till Kanada i tre veckor! Det ska bli så himla roligt och härligt. Vi ska åka massa skidor och snowboard, men även hälsa på min värdfamilj och kompisar sen mitt utbytesår 2009-2010. Tänk att det nästan gått 10 år sen jag bodde där. Herregud. Jag har varit tillbaka två gånger sedan dess, senast för fyra år sen, på väg hem från Nya Zeeland. Bilderna är från 2009 och 2010.

Kanada har en speciell plats i mitt hjärta och jag håller min värdfamilj mycket kär. Fyra fina människor som gjorde mitt år så himla bra! Nu ska det bli jätteroligt att åka över och hälsa på dem igen, och extra roligt att de ska få träffa Alex för första gången. Jag ser såklart fram emot massa härlig skidåkning också. Det blir bland annat Revelstoke, Sun Peaks, Whistler och Mt Washington.

Mindre än två veckor kvar till avresa och vi är så taggade! Nu har vi nog alla prylar och kläder i ordning. Alla boenden och flygresor är bokade sen länge, även hyrbilen och specialbagaget är bokat. Rutten är spikad. Lite småfix är kvar att göra och packningen ska jag nog sätta igång med nästa vecka. Under tiden suger jag in allt julmys och njuter av tillvaron.

Nästa inlägg blir en uppdatering från Kanada!

/Johanna