Månad: april 2025

Lite spontant bestämde jag mig för att ta en dag i Lagos också, efter noggrant räknande och en liten genväg dit så skulle logistiken gå ihop, om jag också avbokade en av mina två nätter på hostelet i Faro mot slutet. Bokade in mig på en båttur för att se delfiner och en grotta. Alternativet till det här stoppet hade varit att cykla lite längre och ha en extra dag i Lagos. Men en ny stad kändes mer spännande.

Dagen efter min ankomst till Lagos var det dags för båttur. Först letade vi efter delfinerna, och efter en lång stund hittade vi dem och jag blev oväntat jätteglad över att se dem! Så fina djur!

Sen skulle vi titta på den kända grottan, men då hade vinden tilldagit, så på väg dit var vi tvungen att vända för att det var för hög sjö. Det kändes som att åka berg- och dalbana på väg tillbaka och tack och lov hade jag tagit en åksjuketablett, annars hade den båtturen inte varit lika kul.

Efter att ha avslutat vistelsen i Lagos med god mat på ett litet tapasställe runt knuten från hostelet hade jag två dagars cykling kvar till Faro. På Algarvekusten kunde jag se på kartan att det var mer bebyggelse än tidigare, vilket betydde mer trafik. Så det blev mycket google maps och navigering de här två sista dagarna. 

Dagen jag lämnade Lagos började det regna precis när jag skulle ta tag i cykeln och rulla ut från hostelet. Så det var bara att parkera och ta på sig hela regnstället. Väderleksrapporten sa nämligen regn hela dagen. Den stämde. Jag hade förberett lunch innan i en matlåda som jag åt lite snabbt i en busskur.

När jag kom fram till dagens camping i Albufeira och det bara rann vatten om mig och regnet höll fortfarande i sig, bestämde jag mig för att ta en stuga, istället för en genomblöt gräsplätt med noll chans för nånting att torka, eftersom det ockå skulle regna resten av dagen och hela natten. Så så blev det. Till min stora lycka fanns det även badrum i stugan, så det blev direkt en varm dusch. Till skillnad från alla tidigare campingar och de flesta hostel kunde jag här vrida på exakt så skållhett som jag ville ha det. Så jag hann inte börja frysa. Kanske lite tack vare värmepumpen också som jag ställde in på 26 grader. Hängde upp samtliga plagg som var blöta eller fuktiga.

Jag behöver nog inte nämna att jag inte lämnade den stugan förrän det var dags för utcheckning dagen efter. Trots att prognsen sa regn hela påföljande dag, så blev det solsken och blå himmel efter en morgonskur. Nu gällde det att komma iväg för att få cykla så mycket som möjligt i detta fina väder.

Efter massa navigering genom bostadsområden, pyttesmå vägar och ibland lite väl stora vägar nådde jag utkanterna av Faro, 12 minuter kvar till min slutdestination och det började regna. Hade sneglat bakom mig och sett de mörka molnen. Men bara regnjackan fick åka på när det började droppa. Jag hade ju så lite kvar! Det var bara en kort skur, så jag rullade in i hamnen till de stora “Faro”-bokstäverna där jag ville ta en bild med cykeln. Frågade en fransk man som både hade tagit kort på sin fru och två kvinnor. Där satt den. Målgången.

Några minuters cykling och jag var tillbaka på hostelet jag hade lämnat 14 dagar tidigare. Jag hade förberett alla duschgrejer och rena kläder i en packpåse i ena cykelväskan så att jag bara kunde ta fram den och gå direkt och duscha, ifall jag skulle vara blöt, och det var jag. Det var lite vasaloppskänsla över det hela. Att först gå i mål efter ett långlopp, känna sig lite snopen över att det hela är över, och sen ganska snart efter målgång stå i en varm dusch.

Efter en sen lunch som jag tagit med men inte ätit då jag var fullt upptagen med att racea ifrån ett regnoväder kunde jag checka in på rummet. Benen kändes aningen ansträngda när jag bar upp allt till rummet. Det var otroligt skönt att lägga sig i en säng igen, så jag slocknade och sov en stund. 

Kvällen bestod av att montera ner cykeln i cykelväskan och käka middag på hostelet med ett gäng andra som bodde där. Socialt och trevligt som vanligt!

Flyget hem gick 18.25 dagen därpå så jag hade massa tid för att bara ta det lugnt och packa ner resten av mina grejer. Läste ut resans tredje bok och började på en ny, gick på café, strosade runt och tryckte ner det sista i väskan innan min Uber kom och hämtade mig och körde mig till flygplatsen. 

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resan. Jag är så tacksam för att foten har klarat det här så bra (den jag alltså bröt i september i Australien) och att jag inte råkat ut för några andra missöden. Cykelformen var också tillräckligt bra för att jag till fullo skulle kunna njuta av de moderata distanserna och det lugna tempot jag har hållit. Sovmorgon, pauser och långluncher samt komma fram i god tid före mörkret har varit väldigt skönt och stressfritt. Men vill också säga att det tog över en vecka innan jag kände att jag till fullo hade kommit in i den lugna cykelsemester-lunken och kunde ta lite fler spontana beslut, istället för att känna lite småstress över ditten och datten.

Jag känner mig nytankad med massa positiv energi från hela resan, men kanske framför allt från människorna jag mött, främst på de hostel jag bott på. Tack! Att cykla såhär är inte bara cykling. Det är möten med människor, frihetskänsla, naturupplevelser, äventyr, smakupplevelser och bemästringskänsla. Såklart har ett mynt två sidor så det är också regn, motvind, kyla, överhettning, hunger, sliten kropp och huvud och massa beslut som ska fattas. Men det härliga känns inte lika härligt om inte det strävsamma hade funnits. Det är kontrasterna som är det fina och det här är en semester helt i min smak. Ja, det bästa jag vet helt enkelt!

Nedan är rutten som blev på den här resan, med start och mål i Faro, cyklandes motsols. Prickarna är övernattningar (förutom vid Lissabon då jag tog färja dit och tillbaka över sundet). Totalt blev det 648 km på 12 cykeldagar (ca 54 km/dag).

Nu känns det fint och rätt att vara hemma och jag kommer bära med mig de här fina minnena länge.

/Johanna

I Lissabon hängde jag med Daniel från hostelet i Faro, kanadensaren som gav mig vattenreningstabletter och en kräm för ömma muskler och leder. Vi åt mat, åkte en gammal anrik spårvagn, tittade på utsikt över stan, gick på Banksy-museum och till fler än ett café. Jag hade först bara tänkt stanna en dag i Lissabon, men efter att jag räknat lite på hur långt jag hade kvar ner tillbaka till Faro i både tid och distans såg jag att jag kunde förlänga vistelsen. Vädret lockade inte till att skynda sig ut igen, och jag ville se lite mer av Lissabon och sova en natt till i en säng.

Även detta hostel var en samlingspunkt av sociala och sköna människor från världens alla hörn. Under en middag fick jag ett boktips av en amerikan från Kalifornien som jag läste kommande dagar (Born a Crime, av Trevor Noah). Nästa kväll åt jag ramen med en annan amerikan, en tjej från Vermont. Vi hade av en slump kollat in samma ställe, nåt enkelt som låg nära, och vi delade rum och småpratade lite, så bestämde vi att vi skulle ta sällskap dit. Dagen efter den där ramen var det dags att bege sig vidare.

Vägen söderut från Lissabon började med en färja och sen var det vägar med mycket trafik. Egentligen alldeles för mycket för en cyklist. Det kändes lite läskigt emellanåt, trots att jag hade backspegel (och kunde se trafiken bakom) och en väldigt orange tröja. Tillslut glesnade trafiken och vägen blev väldigt vacker. Det bar uppåt och när jag kommit till toppen fick jag se Atlanten för första gången på den här turen! Det var otroligt vackert, och det kändes som att den utsikten var den jag kommit för. Jag cyklade på, rullade ner till havet, och var några kilometer ifrån min camping när jag såg en skylt om att vägen var stängd på grund av rasrisk. Jag som precis rullat nerför en rejäl backe hade verkligen inte lust att vända.

Jag cyklade på, för jag ville se den där avspärrningen innan jag tog nåt beslut. Några betongsuggor som var ca en meter höga, fullt görbart att klättra över alltså. Sagt och gjort. Lastade av bakväskorna och krängde över cykeln, väskorna, och mig själv. Sen var det några bilfria och väldigt vackra kilometrar.

Den eftermiddagen hann jag sätta upp tältet precis innan det började regna igen. Det hade blåst hela dagen, och det skulle fortsätta att blåsa under natten, så jag hade även satt upp stormlinorna. Jag satte mig i tältet och stängde det, för att packa ihop mina duschgrejer, elektronik jag ville ladda, och min middag. Jag hade nämligen fått veta att det fanns som ett vardagsrum där jag kunde hänga. Mars är alltså lågsäsong och det var jag och tre husbilar på hela campingen, och lyset hade man inte ens skruvat på i badrumsbyggnaden, bara nån enstaka lampa med rörelsedetektor lyste upp när jag duschade. Sen vidare till det där vardagsrummet, som inte var uppvärmt, och ladda elektronik och äta middag.

Tillslut var det dags att gå ut till tältet, via tandborstning i den mörka badrumsbyggnaden. Det blåste friskt och snart började det regna också. Jag låg i sovsäcken och duken fladdrade och for och regnet kom och gick. Jag har inte tältat jättemånga gånger tidigare när det blåst, men jag vet att det alltid upplevs värre inne i tältet än det är ute. Så jag kollade vädret och enligt prognos blåste det 11-12 m/s. Inte mycket egentligen alltså, och det skulle inte bli värre heller. Jag hade dock inte satt upp tältet i helt perfekt vindriktning, så det kan ha gjort upplevelsen i tältet lite värre också. För att lugna mig lyssnade jag på musik, pratade med Alex i telefon och påminde mig själv om att mitt tält är bra och jag vet att det klarar det här, då ska jag också göra det.

Det gick bra att somna, och på morgonen hade jag råkat sova förbi väckarklockan en timme, utan att ha vaknat en enda gång under natten. Dagen efter hade vinden lagt sig, det var sol och jag skulle börja också denna dag med en färja. Den här färjan tog mig över till en smal landstripa med massa sanddyner. Det var väldigt fint att cykla där och trafiken var helt okej. En del körde lite väl snabbt förbi. Jag njöt verkligen av den här soliga dagen, efter flera dagar med mycket regn.

En av dessa dagar, mellan Lissabon och Lagos, satt jag utanför en matbutik och åt min lunch på en bänk. Då kör plötsligt en rätt risig Mercedes upp och parkerar precis intill. Ut kliver en man som är väldigt välklädd och börjar entusiastiskt prata med mig. Han säger att han tycker det är coolt det jag gör och pratar om det han gillar och inte gillar med Portugal (han är själv portugis, men har bott i flera andra länder), allt på ett väldigt positivt och entusiastiskt sätt. Han säger att han precis varit på en farmers’ market och köpt nötter, och vill gärna ge en hel påse till mig, men jag tackar vänligt nej. Jag har ju precis köpt massa mat jag knappt får plats med. När vi pratat en stund önskar han mig lycka till och avslutar med att säga att han ska be för bättre väder åt mig. Sen åker han iväg.

Två dagar senare gick i Atlantens tecken. Jag hade tältat på en camping väldigt nära havet, men cyklade inte ut dit den eftermiddagen jag kom dit, för jag behövde prioritera klädtvätt bland annat. Men innan jag lämnade det lilla samhället på morgonen tog jag en omväg ut för att se havet. Så himla vackert och mäktigt! Jag bad en fransk dam ta kort på mig och cykeln, och jag slängde mig med några av de typ 15 ord franska jag kunde, och det gick bra! Ja sa att jag inte kunde franska, jag fattade att hon inte kunde engelska, jag tecknade och bad henne ta bild på mig, hon frågade om min rutt på franska och med händerna, jag förklarade med engelska och händerna hur jag hade cyklat, och hur min plan såg ut för resten av turen. Sen var det tack så mycket på franska från mig.

Turen gick vidare på raka platta vägar i inlandet. Vackra, men inte som atlantkusten. Vid en avtagsväg stannade jag och tog på mig regnkläder, kollade kartan och funderade på om jag skulle vika av mot havet, eller fortsätta. Jag valde att cykla mot havet, jag var ju ändå där för upplevelserna, inte att komma fram fortast möjligt. Nästan framme vid havet var det lunchdags, som fick bli på en restaurang, eftersom det regnade. Sen ut och titta på havet. Inte en själ vid den utkiksplatsen, vilket gjorde den upplevelsen ännu bättre.

Cyklar vidare i regnet, som inte är kraftigt, men tillräckligt för att behålla regnkläderna på. Under en sträcka cyklade jag väldigt nära havet, och en vandringsled som också gick parallellt. Det måste vara helt magiskt att gå och se havet hela tiden! Jag svängde av vägen på ett ställe för dagens tredje utsikt mot Atlanten, också den helt fantastisk!

Sen började jag kolla hur långt kvar jag hade till min planerade camping. Rätt långt. Skulle komma fram när det började mörkna. Inte bra. Jag stod vid sidan av vägen och kollade karta och funderade. Sen bestämde jag mig. Jag skulle ta en annan camping, bara 10 km bort. Sen dagen efter skulle jag ta en genväg (i medvind och sol skulle det visa sig), och hoppa över den sydvästra änden av landet, och istället gena genom inlandet mot Lagos.

Den kvällen bestämde jag mig för att stanna en dag i Lagos också och se mig omkring där och ta en båttur. Det kommer jag skriva om i nästa blogginlägg!

/Johanna